Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
3: 21). Härmed framställas icke djuren såsom
förnuftiga varelser. Tvärtom synas de af Bibeln såväl
som genom iakttagelse vara i besittning af ett blott
instinktlif med ett visst mått af tanke, tillräckligt för
en opersonlig existens. Detta lif kallas djurets ande,
och bildligt kallas djuret en själ. Enligt en god
tolkning af Pred. 3: 21 återvänder detta lif till jorden,
hvaraf det genom Guds kraft har uppkommit (1 Mos.
1: 24, 25). Det upplöses och försvinner i den
allmänna skapelsen likasom djurets kropp*).
Menniskans ande deremot "far uppåt till
höjden. . . .till Gud, som har gifvit honom" (Pred. 3: 21;
12: 7). Om menniskans företräde framför djuren är
stort allaredan ifråga om kroppen,’ så är det ännu
större ifråga om anden. Och här, mellan det
oförnuftiga djuret med sitt försvinnande instinktlif och
den förnuftiga menniskan med sina
förståndsförmågor, sitt andliga lif, och sitt evigt förblifvande väsen,
är det synnerligen, som det svalg uppstår mellan den
lägre skapelsen och menniskan, som ur vetenskaplig
såväl som religiös synpunkt erkännes vara
oöfverstigliga och som framför allt visar, att menniskan
icke har kommit från djuren, utan är en ny skapelse,
den sista och högsta på jorden.
Menniskoandens egenskaper upplösa sig i stort
uti förstånd, känsla, vilja. Menniskan har förmågan
att fatta tingen i deras rätta natur och rätta inbördes
förhållande. Hon kan begripa, minnas, analysera,
klassificera, resonera. Hon eger äfven känslor med
hänsyn till det, som är eller försiggår inom eller
*) Se "Brännande Frågor" af J. A. Edgren, sid. 68—70.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
