Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
179
Om vi nu kasta blicken tillbaka öfver de
sanningar vi i det föregående betraktat, så framgår
tydligen af dem, att menniskans frälsning ytterst har
sin grund i Guds kärlek. I oändlig kärlek utgaf
Gud fördenskull sin enfödde Son. I samma kärlek
antog Sonen mensklig natur, och dermed också
mensklighetens syndaskuld, hvilken han afbördade
sig, oss till godo, genom att lida för den hvad
rättfärdigheten kräfde; och så lade han grunden för vår
rättfärdiggörelse, icke i våra gerningar, utan i sin
egen person och sitt eget verk. Sedan lefver han
beständigt för oss, vår försoning och vår medlare i
himmelen. I outsäglig kärlek medverkar Anden.
Att menniskan sökes, väckes, föres till tron, helgas i
sanningen, beledsagas genom Guds inneboende,
uppehälles i nöden, får svar på sina böner, förmanas
genom ordet, upprättas, tröstas, stärkes i andan, tar
åtnjuta Guds välbehag, får fröjda sig i lefvande
Gud, och får till sist ställas inför honom utan fläck
och se honom som han är: allt detta utgår frän Guds
kärlek. Då nu Gud så älskat oss, att han gjort och
gör allt detta för oss, huru skulle vi ej då kunna
komma till honom utan tvekan, förvissade om, att
han ock skall emottaga oss och frälsa oss till det
yttersta, att han i allt skall gifva oss nåd till hjelp i
rättan tid. Ja, derom ega vi ouk hans klara och
bestämda löften. Alltså, ande, själ och kropp, tid,
tillfällen, egendomar, lifvet, döden, evigheten: allt
detta böra och kunna vi med trygghet anförtro åt
honom, som älskar oss och är vår frälsnings Gud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
