Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1: Religionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 Kap. i: Religionen
12. Naturreligionens föreställning om försoningen:
a) fattar Guds vrede såsom hindret för människans
återförening med honom: han har blivit och är
ond på henne;
b) gör därför Gud till försoningens objekt och hans
blidkande till försoningens ändamål;
c) gör människan till försoningens subjekt samt
hennes lidande och offer till försoningens medel.
13. I motsats häremot lär den uppenbarade religionen
om Guds väsen, att Gud är en (5 Mos. 4: 35; 6: 4;
1 Kor. 8: 4) och är personlig (Joh. 4: 24), en fader
över allt, vad fader heter i himlen och på jorden.
14. Om försoningen lär den uppenbarade religionen:
a) att det är synden, som hindrar människans
förening med Gud;
b) att Gud är försoningens subjekt (Joh. 3: 16;
2 Kor. 5: 18; Ef. 1: 3 f.);
c) att människan är försoningens objekt (2 Kor.
5: 19* 2°);
d) att Kristus är försoningens medelperson samt hans
utgivande försoningens medel (2 Kor. 5: 18 f.;
Rom. 5: 10 f.);
e) att människans rening från synd (3 Mos. 16: 30)
och återförande till Gud är försoningens ändamål.
(Kol. 1:21 f.).
15. Den särskilda uppenbarelsens olika perioder äro:
a) den patriarkaliska, dåden särskilda uppenbarelsen
var inskränkt till en särskild familj — nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
