Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Kap. ii: Skapelsen och försynen
.3. Läran om skapelsen utesluter varje dualism.
4. När man i stället för Gud, skaparen, sätter den av sig
. själv varande och sig själv utvecklande "naturen", så
frågas:
a) Vad är naturen?
b) Äger hon förnuft?
c) Äger hon det icke, huru skall man då förklara ej
blott människans förnuft, utan ock att hela
universum i varje dess del och i varje detalj av varje
del i hela sin inrättning visar sig vara ett verk
av ett förnuft?
d) Men äger hon förnuft, då är hon ju personlig,
och varför då icke säga Gud?
5. Den skapade världen (universum) är icke en summa
(ett aggregat) av ting, oberoende av varandra, utan
en organism, i vilken de skapade varelserna eller
tingen äro lemmar, vilka bero av varandra och av det
hela.
Anm. 1.
Med rätta har man kallat människokroppen en
mikrokosmos, "en värld i smått". De särskilda
delarna i densamma bilda tillsammans en
organism med många lemmar, där varje lem beror av
och har inverkan på det hela. Ingen enda
bloddroppe eller blodkropp, intet enda hår, ingen enda
cell o. s. v. är överflödig eller utan inflytande på
kroppen i dess helhet och därigenom på alla de
övriga lemmarna eller delarna. Detta inflytande
må vara huru omärkligt som helst, så är det dock
verkligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
