Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Kap. 26: Försoningen III
2. "Tillfyllestgörelse för synd" eller "betalning
(gott-görelse) av syndaskuld" skulle innebära, att man
genom någon gottgörelse skulle kunna åstadkomma, att
överträdelsen upphörde att vara skuld, vilket är lika
orimligt som obibliskt.
3. All synd, såvitt den är överträdelse (se kap. 16: §
5—7), är skuld (Rom. 5: 13). Ingen s. k.
tillfyllestgörelse av den syndande eller någon annan i hans
ställe kan göra den till annat, än vad den är.
4. En lika obiblisk som orimlig lära är det därför, när
man säger, att synden visserligen är kvar, men att
dess skuld — all världens syndaskuld — är lagd på
Kristus och av honom betald, så att ingen efter den
betalningen kan bli fördömd för synden utan endast
för otron.
5. Denna lära vilar på följande tankegång:
a) Gud kan för sin rättfärdighets skull icke förlåta
synder utan en tillfyllestgörande betalning;
b) då människan icke kunde betala sin syndaskuld,
så sände Gud för sin kärleks skull Sonen, som
med sitt lidande betalade den;
c) sedan skulden sålunda är betald av Kristus, så kan
Gud för sin rättfärdighets skull icke utkräva den
ånyo av människan;
d) därför kan ingen bli fördömd för syndens skull
utan endast för otron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
