Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. 50: Dopet VII
285
tror en gudomlig sak1 åt den, åt vilken man icke
anförtror en jordisk sak? Må de (barnen) lära att
begära frälsning, på det du må synas giva henne åt
den, som begär henne. Av icke mindre skäl2 bör
man även för ogifta personer, hos vilka frestelse är
för handen3, uppskjuta dopet4, så hos jungfrur
för deras könsmognads skull5, som för änkor för
deras ensamhets skull, till dess de antingen gifta sig
eller bliva starka nog att öva återhållsamhet. 6 Om
man förstår dopets vikt, skall man mer frukta dess
erhållande än dess uppskjutande. Den rena tron7
är säker om frälsning."
8. Dessa ord visa
a) att Tertullianus intygar barndopets tillvaro på
hans tid;
b) att han aldrig ansett barndopet vara en nyhet,
som man på hans tid infört;
c) att han aldrig uppträtt mot barndopet såsom
varande ett oapostoliskt eller okristligt eller ogiltigt
dop;
d) att han därför aldrig gör ens den ringaste antydan
om, att personer, som voro döpta såsom spädbarn,
skulle vid mognare år döpas om;
e) att hans uppträdande mot barndopet haft samma
grund som hans uppträdande mot unga, ogifta
personers dop, nämligen icke att han ansett det
vara orätt att döpa dem, utan att han ansett det
vara nyttigare för dem att uppskjuta dopet.
1 substantia — 2 non minore de causa — 3 temptatio prseparata est —
4 innupti quoque procrastinandi — 5 propter maturitatem — 6 continen-
tise corroborentur — 7 fides integra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
