Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. På flustret - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lubbocks experiment, att blått är biens älsklingsfärg.
Bigården låg invid den hvita husmuren i den vinkel,
som bildades af ett af dessa propra och prydliga
holländska kök med sina tallriksrader och skinande
kopparkärl, och som speglades genom den öppna
dörren i en stilla kanal. Och blicken gled öfver
vattenspegeln med dess landtliga taflor, infattade i en ram
af popplar, och fann sin hvilostad vid en horisont af
väderkvarnar och betesfält.
Här som öfverallt, där bikupor uppställas, hade
de gifvit en ny betydelse åt blommorna, tystnaden,
luftens doft och solens strålar. Man kände här
fulländningen af sommarens fest. Man slog sig till ro vid
denna gnistrande korsväg, hvarifrån de luftlätta gator
strålade ut, där under ljudeligt surr alla ängarnas
dofter från gryning till skymning fladdrade kring.
Man lyssnade till trädgårdens lyckliga, förkroppsligade
själ, dess talande tunga och brännpunkten för dess
fröjder. I biens skola lärde man känna naturens
hemlighetsfulla väfnad, de trådar, som binda samman dess
tre riken, lifvets ständiga förnyelse, det ifriga,
osjälfviska arbetets moral, och hvad som är lika mycket
värdt som denna: de heroiska arbeterskorna predikade
alltjämt smaken för lättjans obestämbara behag,
understrykande med sina tusen små vingars eldskrift, så att
säga, den nästan ofattbara fröjden i dessa jungfruliga
dagar, som återkomma i evigt samma renhet och
klarhet, tomma på minnen som all stor lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
