Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
SVÄRMEN
bestämt den afgörande timmen, så måste den vid
gryningen, ja kanske en eller två dagar i förväg kungöra
sitt beslut, ty knappt har solen druckit daggens
droppe, förrän man rundt om den surrande staden
förspörjer en ovanlig oro, hvars innebörd den vane
biodlaren snart är på det klara med. Mången gång
varsnar man strid, tvekan och tillbakagång. Det
händer verkligen, att den guldglänsande,
genomskinliga svärmen surrar flera dagar och därefter upplöses
utan några synliga orsaker. Bildas i detta ögonblick
på biens himmel ett moln, som vi icke kunna se,
eller gripas de af någon fruktan? Afhandlas frågan
om uppbrottets nödvändighet i en sorlande
rådsförsamling? Vi veta härom lika litet som på hvad sätt
»kupans anda» tillkännagifver sitt beslut. Äfven om
det är tämligen säkert, att bien meddela sig med
hvarandra, så vet man dock icke, ifall de göra det på
människors sätt. Detta honungssöta surr, detta de
sköna sommardagarnas söfvande sorl, som är
biod-larens största förtjusning, denna arbetets höga visa,
hvars rytm stiger och sjunker i luftens kristall rundt
omkring kupan, och som synes som blommornas sång,
en hymn till deras fägring, som en fläkt af deras
rusande dofter; man hör deras hviskande röster — det är
ovisst om bien förnimma någonting häraf. De besitta
emellertid en hel skala af toner, som vi mycket väl kunna
urskilja, och som sträcker sig från förtviflan, vrede,
hotelser ända upp till den mest jublande lycka; de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
