Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
SVÄRMEN
då de lämnade sin bostad med dess skatter i sticket
för att gå okända öden till mötes, grepos af ett slags
vanvett, en olycklig drift, lydde en naturlag, kort
sagdt, dukade under för de krafter, som alla timliga
lefvande väsen äro underkastade.
Rör det sig åter om de odlade bien eller om oss
själfva, så kalla vi allt det, som vi ännu icke förstå,
för en skickelse af ödet. Men nu har biens lif
af-vunnits två eller tre af sina materiella hemligheter,
och det har konstaterats, att denna exodus hvarken
är instinktiv eller oundviklig. Det är ingen blind
utvandring i fåvitsko, utan ett medvetet, reflekteradt
offer, som det lefvande släktet bringar det nya och
kommande. Biodlaren behöfver blott döda de
outkläckta drottningarna i deras celler och samtidigt, om
larverna och pupporna äro särskildt talrika, öka
samhällets förråd och utkläcklingsmöjligheter — och på
stunden upphör hela det ändamålslösa gnyet, det
dagliga arbetet återupptages både inom- och utomhus,
och den gamla drottningen, som nu, vorden oumbärlig,
hvarken hoppas eller fruktar några rivaler, afstår denna
gång från att beskåda solens ljus. I all fridsamhet
återupptager hon sin modersplikt inne i dunklet och
lägger dagligen och metodiskt, beskrifvande en spiral
från cell till cell, utan att uteglömma någon och utan
att någonsin förtröttas, två till tretusen ägg.
Det enda fatalistiska i allt detta är blott det enkla
faktum, att samtidens släkte offras för framtidens. Ena-
3. — Bikupan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
