Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - VI - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
34
hand a är förhållandet hos människosläktet, äfven om
det ej tar samma imponerande och fasta former. Detta
offer utkräfves ej så obetingadt och fullständigt af oss.
Hvilket vidtseende Fatum äro vi underkastade? Vi
veta det ej, och vi förnimma ej det väsen, som
beskådar oss liksom vi bien.
VII.
Men människan bör icke störande inverka på
händelsernas gång inom bikupan, och den ännu
fuktiga värmen under en sakta svinnande sommardag,
som sänder sina heta strålar äfven under trädens
skugga, påskyndar timmen för uppbrottet. Öfverallt
i de guldbruna gångar, som löpa mellan de parallella
jättemurarna, rusta sig arbetsbien för resan. Hvar och
en förser sig med ett honungsförråd för fem eller sex
dagar. Af denna honung bereda de genom en
process, hvars kemiska karaktär man ännu icke lyckats
klargöra, det oundgängliga vax, som behöfs för att
ofördröjligen börja byggnadsarbetet. Dessutom förse
de sig med en viss mängd förvax, ett slags hartsartad
substans, som tjänar till att kitta igen och täta rämnor
i deras nya bostad, att fastsätta allt löst, att fernissa
alla väggar och utestänga ljuset, ty de tycka om att
arbeta i fullständigt mörker, hvarest de med hjälp af
sina facettögon eller kanske af sina antenner trefva
sig fram, ty de sistnämnda tyckas verkligen vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
