Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
SVÄRMEN
sätet för ett okändt sinne, som känner och mäter
mörkret.
VIII.
De förmå alltså att förutse de faror, som
komma att hota den äfventyrligaste dagen i deras
lif. I dag hafva de sannerligen icke tid att besöka
trädgårdar och ängar, uppfyllda som de äro af de
stundande stora äfventyren; i morgon och i
öfver-morgon kan det kanske regna eller storma, så att
blommorna icke öppna sig och deras små vingar
stelna. Skulle deras förmåga af förutseende brustit i
detta stycke, hade de varit prisgifna åt hungersdöden.
Ingen skulle komma dem till hjälp, och de begära
det heller aldrig. Den ena kupans invånare äro
fullkomligt främmande för den andras, och någon
ömsesidig hjälp förekommer aldrig. Det har någon gång
händt, att en biodlare ställt den bikupa, i hvilken han
upptagit den gamla drottningen och hennes svärm,
alldeles bredvid den kupa, de nyss lämnat. Hvilken
olycka som helst må drabba dem, de hafva dock
oåterkalleligen glömt sin fridsamma lycka, sina
rikedomar och sin forna trygga tillvaro, och hvarenda en
af dem skulle förr dö af köld och svält hos sin
olyckliga drottning, än det skulle falla någon in att
återvända till fädernehemmet, om än öfverflödets ljufliga
doft, resultatet af deras forna flit, trängde öfver till
dem i deras nöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
