Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
SVÄRMEN
I alla händelser torde det blifva honom
synnerligen svårt att hos de »små svarta punkterna»
upptäcka den stora moraliska tendens, den
beundransvärda gemensamhetskänsla, som i bikupan kommer
till synes. »Hvadan och hvarthän» skulle han fråga
sig själf, sedan han iakttagit oss århundraden igenom.
»Hvar och hvad är medelpunkten och målet för deras
lif? Hvem är deras gud? Jag ser ingenting, som
länkar deras lefnad. I dag bygga de upp allehanda
småsaker för att i morgon förstöra dem. De komma
och gå, de samla sig i skaror, och skingra sig igen,
men man vet ej, hvad de mena och vilja. De lefva i
en mängd af oförklarliga situationer. Somliga tyckas
till exempel inte röra sig ur fläcken. De igenkännas
på sina vackra och guldsmidda kläder. Deras hus
äro tio till tjugu gånger större, mera sinnrikt inrättade
och rikt smyckade än de vanliga bostäderna. De äta
hvarje dag måltider, som vara timvis och stundom
räcka långt in på natten. Alla, som nalkas dem,
tyckas hålla dem i stora ära, och från granngårdarna,
ja, ända från landet strömma massor för att bringa
dem sin hyllning och sina skänker. Man måste väl
antaga, att de äro oumbärliga, och att de göra sitt
släkte storartade tjänster, fastän våra forskningsmetoder
ännu icke gifvit oss ett klart besked om dessa oerhörda
tjänsters egentliga natur. I stora svarta hus, fyllda
af väldiga svängande hjul, i små, mörka kyffen
omkring hamnarna och ute på landets små jordlotter ser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
