Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
47
SVÄRMEN
roterar kring sig själf. Sker detta för att påskynda
eller fördröja uppbrottet? Befaller eller beder hon?
Sprider hon den märkvärdiga upphetsningen vidare
eller är hon blott ett viljelöst rof för den? Efter allt
att döma synes det tämligen uppenbart — så mycket
veta vi dock om biets allmänna psykologi — att
utvandringen alltid sker emot den gamla drottningens
vilja. I sina döttrars, de asketiska arbetsbiens ögon
är hon först och främst den heliga och oumbärliga
modern, men också den veka och barnsliga
älskarinnan. De behandla henne därför också som en mor,
som står under förmyndarskap, men på samma gång
hysa de en gränslös vördnad och ömhet för henne.
För henne reserveras den renaste, särskildt fint
preparerade och fullständigt smältbara honungen. Hon
har ett följe af drabanter och liktorer — för att tala
med Plinius — en lifvakt, som vakar öfver henne
natt och dag, som underlättar hennes modersplikter,
bereder de celler, i hvilka hon skall lägga ägg, ja, som
vårdar, smeker, föder, tvättar henne, och som till och
med äter upp hennes exkrementer. Om något händer
henne, sprider sig nyheten härom snabbt genom hela
folket, som genast strömmar till under klagorop, om
man tar bort drottningen från en kupa, och om bien
icke kunna hoppas på en ny drottning i ersättning,
vare sig att den förra ej efterlämnat någon kunglig
afkomma, eller att inga arbetsbilarver finnas, som äro
yngre än tre dagar (ty hvarje larv till ett blifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
