Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
48
arbetsbi, som ej är tre dagar gammalt, kan genom en
viss diet i näringen förvandlas till en drottninglarv;
det är bikupans stora demokratiska princip, som
utjämnar predestinationens orättvisor), om, säger jag,
man under sådana omständigheter griper och infångar
drottningen och för henne långt bort från bostaden,
så afstannar tvärt allt arbete, då man märker, att hon
försvunnit. — Bikupan är så stor, att det dröjer ett
par timmar, innan alla bien blifvit underrättade. Man
lämnar afkomman i sticket, en del af folket irrar
omkring här och där i kupan för att söka sin vise, en
annan del flyger ut på spaning, de kedjor af
arbetsbin, som voro sysselsatta med byggnadsarbeten, brista
isär och upplösas, honungssamlerskorna besöka ej
längre sina blommor, flustrets skiltvakter lämna sina
poster och främmande röfvare och honungsmarodörer,
som ständigt lura på ett lättfänget byte, komma och
gä i största frihet, utan att någon tänker på att
försvara den så mödosamt förvärfvade skatten. Så
småningom utarmas och decimeras samhället, hvars
tröstlösa medlemmar snart dö af sorg och elände, fastän
sommarens alla blommor därute dofta med öppnade
kalkar.
Men om man gifver dem deras drottning tillbaka,
innan hennes förlust blir ett fullbordadt olycksdigert
faktum, så att demoralisationen ännu ej slagit öfver i
allmän panik eller gripit alltför mycket omkring sig
— ty det är med bien som med människorna, olyckor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
