Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XVII - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
SVÄRMEN
och förtviflan kväfva till slut all intelligens och
knäcka karaktären — återger man dem, som sagdt,
drottningen, så bereda de henne ett utomordentligt
rörande emottagande. Alla skocka sig samman
omkring henne, springa öfver hvarandra för att i
förbifarten smeka henne med sina långa antenner, som
gömma så många ännu oförklarade organ, bjuda henne
honung och följa henne i trängsel tillbaka till de
kungliga gemaken. Genast återställes ordningen,
arbetet återupptages ända inifrån de innersta cellerna
ut till de aflägsnaste, där man lagrar öfverskottet af
skörden, en del flyga ut på fälten i långa, svarta
linjer och återvända ofta redan inom tre minuter,
fullastade med honung och frömjöl; tjufvar och
marodörer utdrifvas eller dödas, gatorna sopas och bikupan
genljuder åter af detta egendomliga, söfvande,
monotona surr, som är biens glädjesång, sjungen till
drottningens ära.
XVIII.
Det finns tusen exempel på denna
arbetsbiens obetingade trohet och hängifvenhet för
sin drottning. Vid alla stora katastrofer inom den lilla
republiken, då hela kupan eller alla förråd gå förlorade
genom människors okunnighet och råhet, då folket
dör i massor genom köld, hungersnöd eller sjukdomar,
förblifver visen nästan alltid oskadd, och man finner
i. — Bikupan■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
