Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN 54
den ofta ensam vid lif midt ibland sina trogna
undersåtars lik. Ty alla beskydda den utan undantag,
befrämja dess flykt från farorna, skydda den med risk
af sina egna lif, och spara åt den den hälsosammaste
födan och de sista honungsdropparna. Och så länge
den är vid lif, vore än olyckorna aldrig så stora, håller
sig förtviflans misströstan fjärran från jungfrustaden.
Äfven om man tjugu gånger å rad förstör deras
honungskakor, tager bort deras afkomma och
lefnads-medel, så rubbas dock icke deras fasta tro på
framtiden; äfven om de äro halft ihjälhungrade och så
decimerade, att de öfverlefvande knappast kunna med
sina kroppar dölja drottningen undan för fiendernas
blickar, så skola de dock återställa ordningen i staden,
sörja för, att nödiga förråd snarast möjligt anskaffas,
och genast taga itu med arbetet för att afhjälpa de
mest hotande behofven cch bristerna i deras olyckliga
läge. Och de skola förrätta detta arbete med ett
tålamod, en ifver, en intelligens och en uthållighet,
som icke ofta återfinnas på denna utvecklingsgrad i
naturen, fastän flertalet af lefvande varelser bruka
utveckla mer mod och förtröstan i motgångens stunder,
än människan har för vana.
För att afvända förtviflan och hålla deras kärlek
vid lif, behöfver drottningen inte ens alltid vara
tillstädes, blott hon vid sin död eller sin afresa
kvar-lämnar den allra bräckligaste förhoppning om en
efterträderska, »Vi hafva sett ett folk,» sade den äre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
