Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
SVÄRMEN
med ett ord hela deras statsordning, hvars
märkvärdiga egendomligheter och underverk blott, som man
ser, existera i den beundrande betraktarens fantasi.»
Detta sätt att betrakta biens lif är helt
annorlunda än vårt. I första hand kan det förefalla
naturligt och plausibelt, men djupare sedt, synes det mig,
att detta ytliga resonemang ingenting förklarar. Med
förbigående af de sakliga misstag och faktiska
missförstånd, som de ofvan citerade orden innehålla, vill
jag blott göra följande randanmärkningar. När det
påstås, att bien anpassa sig efter det gemensamma
samlifvets villkor och nödtvång, i det att de söka
tillfoga hvarandra den minsta möjliga skada,
förut-sättes då icke en viss intelligens hos »dessa tio tusen
individer», en intelligens, som förefaller en alltmer
aktningsvärd och betydande, ju mer man studerar det
sätt, hvarpå dessa bin förstå, hur de skola bäst
undvika att skada hvarandra och effektivast försöka hjälpa
hvarandra? Är det icke ett blad ur vårt eget släktes
historia, som den gamle förtretade naturforskaren här
berättat, och kan det icke ord för ord tillämpas på
alla mänskliga samhällen? Hvad äro väl vår vishet,
våra dygder, vårt politiska sinne annat än den
järnhårda, ofrånkomliga naturnödvändighetens
konsekvenser, som vår fantasi förgyllt till frukten af vårt
förnuft, de hafva intet annat mål än att nyttiggöra vår
egoism och vända individens ursprungligen skadliga
själfverksamhet till fromma för det hela. Och till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
