Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XXIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
7 O
ett böljande, glänsande sidentyg, som tusen sinom
tusen händer oupphörligen sönderslita och åter
sammanfoga. Det svänger tvekande hit och dit, sväfvar
på nytt upp och ner mellan jordens blommor och
himmelens blå som en duk, hvilken osynliga fingrar
beständigt veckla ut och krama ihop. Till slut sänker
sig den ena fliken, den andra höjer sig, den
sol-beglänsta dukens fyra hörn stöta samman, och liksom
en af dessa sagans trollmantlar, på hvilken man kunde
fara bort genom rymden, oberoende af rum och tid,
så långt ens längtan önskade, så stiger svärmen uppåt
i en stor glänsande kula och slår ned på lind, pil
eller päronträd för att åter med sina kroppar beskydda
sin framtids heliga prästinna, ty drottningen har just
nyss slagit sig ner där som en lysande punkt, omkring
hvilken nu den ena efter den andra af svärmens
brusande vågor domna till ro, så att hon insvepes i
den glänsande manteln.
Så blir det med ens alldeles tyst. Det sorlande
bruset hos detta solförmörkande moln, som tycktes
bestå af oändlig vrede och otaliga hotelser, och detta
bedöfvande guldregn, som susande sväfvade öfver
marken utan att falla till jorden — förvandlar sig
minuten därpå till en stor, ofarlig klase af tusen
och åter tusen små lefvande bär, som orörligt hänga
fast vid en trädgren och tåligt vänta på de spejares
återkomst, som sändts ut för att spana upp en ny
bostad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
