Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Svärmen - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
SVÄRMEN
XXX.
Det är den så kàllade hufvudsvärmens första
stadium, som alltid har den gamla drottningen
med sig. Den stannar vanligen första dagen på ett
träd eller en buske i närheten af bikupan, ty
drottningen tyngs ner af sina ägg och har inte sett
dagsljuset och solen sedan föregående års bröllopsflykt
eller svärmning. Hon tvekar därför att anförtro sig
åt lufthafvet och synes hafva glömt bort bruket af
sina vingar.
Biodlaren väntar, tills svärmen blifvit riktigt
sammanpackad. Sedan går han med en stor halmhatt på
hufvudet (ty äfven det fredligaste bi gör oundvikligen
bruk af sin gadd, ifall det förirrar sig i håret, då det
tror sig ha råkat i en fälla) men utan mask och slöja,
om han besitter någon slags erfarenhet, och sedan
han doppat ner sina nakna armar ända till armbågen
i kallt vatten, fram till svärmen och skakar ner den
från grenen, där den sitter, i en omstjälpt bikupa.
Hela klasen faller tung som en mogen frukt. Eller
om grenen är för stark och tjock för att kunna skakas,
öser han svärmen med en skopa, som om den vore
korn. Han behöfver inte vara rädd för bien, som
surra omkring honom och massvis krypa på hans
ansikte och händer. Han hör deras ifriga surr, den så
kallade svärmsången, som inte alls liknar deras
stridssånger. Det är heller ingen fara för att svärmen delar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
