Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De unga drottningarna - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
DE UNGA DROTTNINGARNA
dimmiga men besådda af vår goda vilja, öka fältet af
vår medvetna okunnighet, hvilket är det mest
fruktbringande som finnes för vår sträfvan. Huru återfinna
bien sin boning, som de stundom omöjligt kunna se,
som ofta är dold under träden och hvars fluster i
hvarje fall blott är en omärklig punkt i den oändliga
rymden? Huru kommer det sig, att om man i en
låda för dem två eller tre kilometer från kupan, de
ändock nästan alltid hitta hem ?
Urskilja de den tvärs genom alla hinder? Är det
med ledning af något visst märke, som de orientera
sig, eller äga de detta särskilda, blott föga kända
sinne, som tillskrifves exempelvis svalor och dufvor,
och som vi kalla sinne för riktningen (sens de
direction)? J. H. Fabres och Lubbocks samt
isynnerhet M. Romanes’ (Nature, den 29 oktober 1886)
erfarenheter tyckas bevisa, att de ej ledas af denna
underbara instinkt. A andra sidan har jag flerfaldiga
gånger konstaterat, att de alls icke uppmärksamma
kupans form och färg. De synas mera fästa sig vid
det vanliga utseendet af den platta, på hvilken deras
hus hvilar, och vid flustrets anordning.*
Men äfven detta är en bisak, och om man under
de honungssökande biens bortovaro grundligt förändrar
fasaden af deras boning, så styra de icke desto
* Flustret, soin ofta blott är ett utsprång från det bord eller
den skifva på hvilken kupan hvilar, bildar ett slags afsats, förstuga
eller hviloplats framför hufvudingången eller flyghålet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
