Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Drönarnas dödande - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i87
DRÖNARNAS DÖDANDE
II.
Men biens tålamod är ej så stort som
människornas. En morgon löper en befallning
genom kupan, och de fredliga arbetsbien förbyta sig
i domare och bödlar. Man vet ej, hvem som gifver
den, den frambryter plötsligen ur arbetsbiens lugna
och behärskade harm, och en gång uttalad, fyller
den alla hjärtan. En del af folket afstår från
honungsfångsten för att ägna sig åt rättvisans utöfvande.
De feta, sofvande lättingarna, hvilka i massor hänga
på de honungsdoftande murarna, störas plötsligen i
sin sömn af en trupp rasande amazoner. De vakna,
skrymtaktiga och osäkra, de tro icke sina ögon, och
liksom en månstråle har svårt att nedtränga i ett
kärr, så förmår deras förvåning knappast att bryta sig
igenom deras lättja. De inbilla sig, att de äro offer
för en synvilla, se sig förbluffade omkring, och den
stora grundtanken i deras lif vaknar åter inom deras
tunga hufvuden: de taga ett steg mot honungsfaten
för att stärka sig. Men tiden för majhonungen, för
lindarnas blomstervin, för salvians, timjans och
hvit-klöfverns ambrosia är förbi. I stället för fritt
tillträde till de fulla förrådsrummen, som under deras
munnar öppnade sina härliga och sockerrika
vax-behållare, finna de rundt omkring sig en skog af höjda
giftiga dolkar. Samhällets utseende är förbytt. Den
angenäma honungsdoften har gifvit plats för en doft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
