Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Drönarnas dödande - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIKUPAN
2 190
Efter lättingarnas dödande i folkrika och
välmående samhällen återupptages arbetet med fördubblad
ifver, ty nektarn blir alltmera sällsynt. De stora
festernas och de stora dramernas tid är förbi. Den
underbara kroppen med sina tusen själar, det härliga
underverket, som aldrig sof, som närdes af blommor
och dagg, de varma julidagarnas stolta kupa somnar
småningom bort, och dess andedräkt, som var varm och
tung af vällukter, blir långsam och kall. För att fylla
de oundgängliga förråden hopas emellertid
hösthonungen i reservoarerna, hvarefter de beläggas med
sina obrytbara insegel af hvitt vax. Man slutar bygga,
färre ägg läggas, de dödas antal ökas, nätterna blifva
längre och dagarna kortare. Regnet och de omilda
vindarna, morgondimmorna, mörkrets alltför snabba
inbrott taga på sin lott hundratals arbetsbin, som
aldrig mera återvända, och hela det lilla folket, hvilket
är så girigt efter solen, känner vinterns hotande köld
sänka sig ned öfver sin boning.
Människan har tagit sin del af skörden. Hvarje
god kupa har gifvit henne fyrtio eller femtio kilo
honung, och de mest storartade ge stundom ända upp
till hundra kilo. Hvilka ofantliga sträckor af i vätska
förbytta ljusstrålar, hvilka ändlösa fält med blommor,
som besökts en och en tusen gånger om dagen,
representerar icke detta 1 Nu kastar man en sista blick
på de domnande samhällena. Man tager af de rikaste
deras öfverflödiga skatter för att gifva åt dem, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
