Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Släktets utveckling - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
SLÄKTETS UTVECKLING
tid, hvari man lefver. Kanske skola hundra år
härefter de böcker, som innehålla dem, synas föråldrade
liksom i våra dagar det adertonde århundradets
filosofiska arbeten, hvilka äro fulla af en alltför
fullkomlig, fullständigt obefintlig människovarelse, och så
många sidor från sextonhundratalet, hvilka förmörkas
af tanken på den katolska traditionens hårda och
lumpna Gud, hvilken förfalskats af så mycken fåfänga
och så många lögner.
Men när man omöjligt kan få veta sanningen om
en sak, är det godt att kunna upptaga den hypotes,
hvilken vid den tidsperiod, då slumpen låter oss födas,
starkast tränger sig på ens förnuft. Det är alldeles
säkert att den bedrar, men så länge man tror den
vara sann, är den nyttig, ty den upplifvar modet och
drifver undersökningarna i en viss riktning. I första
ögonblicket kan det väl synas klokast att ersätta dessa
uppfinningsrika antaganden med den djupa och enkla
sanningen, som är: att man intet vet, men denna
sanning är hälsosam endast i det fall, att man afgjordt
aldrig skall komma att veta något. Den skulle vålla
en dödlig overksamhet, som blefve mera ödesdiger
än de värsta illusioner. Vi äro så skapade, att intet
för oss längre och högre än våra misstag. I själfva
verket skylla vi det lilla, som vi veta, hypoteser, som
alltjämt ha varit djärfva, stundom löjliga och för det
mesta mindre genomtänkta, än våra dagars. De
voro felaktiga, men de underhöllo forskningsifvern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
