Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Släktets utveckling - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
XIV.
Om den idé, som vi hafva följt, har tagit sin
högsta form hos våra tama bin, så är därmed ej
sagdt, att allt är oklanderligt i kupan. Ett
mästerverk, den sexkantiga cellen, har i alla afseenden nått
fullkomligheten, och det är omöjligt att någonsin
kunna förbättra den. Ingen lefvande varelse, icke ens
människan, har inom sitt område realiserat något
liknande, och om en främmande intelligens komme till
vårt klot för att skåda det mest storartade som lifvet
och logiken åstadkommit, så måste man visa honom
på den enkla honungskakan.
Men allt liknar ej detta mästerverk. Jag liar
redan anmärkt några fel och misstag, stundom helt
tydliga, stundom hemlighetsfulla. Sådana äro
drö-narnas mångfald och lättja, själfbefruktningen,
bröllopsflyktens stora risk, det vilda svärmandet, bristen på
medlidande, individens nästan hemska uppoffrande för
samhället. Tilläggom en besynnerlig böjelse för att
hopa ofantliga förråd af frömjöl, hvilket, när det ej
får användning, härsknar, hårdnar och tager all plats
i kakorna, samt den långa ofruktsamma tiden mellan
den första svärmen och den andra drottningens
befruktning etc.
Af dessa fel är det enda, som i vårt klimat kan
blifva ödesdigert, den upprepade svärmningen. Men
låtom oss ej glömma, att i detta fall det naturliga ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
