Print (PDF) - On this page / på denna sida - 11. Den gotiska bygnadskonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är från <spärr>Westfalen</spärr> och <spärr>Sachsen</spärr>, detta bygnadssätt utbreder
sig, särdeles norr ut; men äfven enstaka vackra exempel finnas i
södra Tyskland. <spärr>Elisabethkyrkan i Marburg</spärr> (1235-1283) är
det äldsta exemplet af en sådan. Vidare kunna nämnas: <spärr>domen i
Minden</spärr> och <spärr>S:t Stefan i Wien</spärr> med ett väldigt torn. I norden
tillkommer ytterligare tegelstensbygnaden för att förenkla systemet
och gifva det större yttre kraft. Sådana äro till exempel
<spärr>Mariakyrkan i Lübeck</spärr>, begynt 1276, <spärr>klosterkyrkan i Doberan,
kyrkorna i Rostock, Wismar, Stralsund</spärr> med fiere. Härvid
förekommer ganska ofta glaserad sten i brokiga mönster
som ytdekoration. Äfven den verldsliga bygnadskonsten saknar ej
egendomlighet och rikedom. <spärr>Rådhusen i Braunschweig, Münster,
Breslau</spärr> och <spärr>Artushofshallen i Danzig</spärr> höra hit. Ypperst af
dylika minnesmärken är dock tyska ordens hufvudsäte, <spärr>Marienburg</spärr>
i gamla Preussen, och <spärr>Albrechtsburg i Meissen</spärr>.
<spärr>England</spärr> erhöll nu för andra gången en ny bygnadsstil från
Frankrike, men förstod denna gång bättre att gifva honom en
sjelfständig prägel. Den engelska gotiken bildar ett slags motsats till
fastlandets, så till grundplan som ornering, i det båda erhålla en
nykter, torr och sträng behandling, som dock ej saknar en viss
yttre rikedom. Vigtigast af de många minnesmärkena äro
<spärr>katedralerna i Salisbury, Lincoln</spärr> och <spärr>Lichfield</spärr>, från 12:e och
13:e århundradena. Under det följande framträder en vida rikare
behandling af detaljerna, ådagalagd i verk sådana som
<spärr>katedralerna i Exeter, York, Winchester</spärr> med flere. Mot början
af 15:e århundradet öfvergår denna prydligare stil till den så
kallade <spärr>perpendikulära</spärr>, hvars kännetecken är en lekande
ornering i geometriska mönster af den yppigaste och nyckfullaste
art. <spärr>Henry VII:s kapell i Westminster</spärr> gäller som mönstret
denna stil, som rikt utbildats i en mängd kyrkor och
profanbygnader.
<spärr>Skandinavien</spärr> omhuldade aldrig med sådan förkärlek
gotiken som romanismen, delvis emedan hennes praktfulla ornamentik
det stränga klimatet möter ett svåröfverstigligt hinder. <spärr>Norge</spärr>
har i <spärr>Trondhjems domkyrka</spärr>, hvars hufvuddelar tillhöra 13:e
århundradet, ett rikt siradt minnesmärke af en stil, som närmar
sig den tidigare engelska. <spärr>Sverige</spärr>, som sent tillegnade sig
gotiken, har i främsta rummet <spärr>Upsala domkyrka</spärr>, begynt omkring
1287 af inkallade franska byggmästare och helt och hållet anlagd
efter nordfranskt mönster med de förenklingar, som blefvo följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
