Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Skulpturen hos romarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra än de äkta verk, som uppstått under Greklands yppersta
konstblomstring och dem vi först i vårt århundrade lärt känna.
Denna Romas konstriktning inträdde omkring 150 f. Kr.,
men nådde ej förr än under C~esar och Augustus sin mest
glänsande verksamhet. Till de berömdaste af denna tids stoder
räknas: den mediceiska Venus i Firenze, af Kleomenes från Atenal,
son till Apollodoros, och den farnesiske Hercules i Napoli,
af atenaren Glykon. En med dessa beslägtad riktning visar den
berömda torso i Belvedere i Roma, ett arbete af <i>Apoilonios</i<> från
Atenai och utgörande den idealt uppfattade gestalten af en hvilande
Hercules. hit böra ock räknas de karyatider, med hvilka
Diogenes från Atenai prydde Pantheon och till hvilka förmodligen
den i Vatikanens Braccio nuovo uppstälda statyen hör.
Såsom motsats till denna ideala riktning står den
borghesiske fäktaren i Louvregalleriet, af Agasias från Efesos, samt
Apollo di Belvedere i Vatikanen och Diana från Versailles
i Louvre.
Om uti alla dessa verk prägeln af grekisk konst ännu är
omisskänlig, så hvilar en annan konstgren, nämligen porträttet,
företrädesvis på romersk sed och åskådning. Under det den
grekiska konsten idealiserade sina gestalter och vid drägtens lätta
anordning tillade kroppen blott så mycket deraf, som syntes
nödigt för en allmän karakteristik, vinnlade sig deremot romaren
om den fuilständigaste individuela framställning och ville se sig
återgifven i fullständig lifsverkiighet, antingen i fredens vida,
veckrika drägt, togan, eller i full krigsrustning. Ryttarstatyen af
Marcus Aurelius, i förgyld brons, pryder för närvarande
Capitolieplatsen i Roma; flere andra porträttstoder, såsom af Julius
Cæsar, Augustus , (37), Titus, Trajanus, finnas i åtskilliga
museer. De båda sittande statyerna af Agrippina, Germanicus’
gemål, äro af fulländad skönhet och förvaras i kapitolinska museet.
Icke mindre sköna äro de likaledes i sittande gestalt framstälda
så kallade herculanskorna i Dresdens museum. Till samma
slag hör ock statyen af den så kallade Pudicitia i Vatikanen.
Den historiska framställningen, som utgjorde en annan
sjelfständig sida af romarnes plastiska konst, gick hand i hand med
porträttbildhuggeriet. Äfven här framträder den realistiska
syftningen i deras väsen. En så noggrann skildring som möjligt af
verkligheten är deras hufvudsak; men jemväl i dessa verk möter
oss en fläkt af grekisk idealuppfattning och skönhetssinne. Här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
