Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Renässanstidens skulptur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu väldigare ingrep Raffaeles store medtäflare inom
konstens verld, Michelangelo Baouarroti från Firenze (1475–1564),
på plastikens hela område. Ehuru han var stor både såsom
arkitekt och målare, betecknar han sjelf skulpturen såsom den konst,
hvilken han företrädesvis kände sig hemmastadd. Med honom
nådde denna konst en vändpunkt och inträder i en ny tid, med
förr ej anade utsigter.
På samma gång Michelangelo grundligt studerade forntidens
mästerverk och ur dem bildade sig en sjelfständig ideal stil, som
visar sig vara ett barn af antiken, är han tillika den förste, som
bryter med traditionen, så att med honom den moderna konsten,
personlighetens herravälde, begynner. Derför erfordras det, för
att fullt uppskatta hans värde såsom konstnär, att djupt och
allvarligt studera hans verk. Ett oförberedt öga stötes i början
tillbaka af hans arbeten. Hans ungdomsperiod tillhör den härligt
ordnade, djupt kända och ädelt fulländade marmorgruppen:
Madonna, sörjande vid sonens lik (Pietà), i San Pietro i
Roma (1499). Ett senare skede – det af kamp och strid med det
gamla – tillhör åter hans kolossala marmorstaty, David, framför
Palazzo veechio i Firenze. Med år 1503, då Michelangelo
af påfve Julius II kallades till Roma, börjar epoken för hans
högsta mästerskap. Utkastet till ett grafmonument öfver denne
högsinte och konstälskande påfve syntes erbjuda mästarens fantasi
tillfälle till den djerfvaste flygt; men ogynsamma omständigheter
förhindrade utförandet. I ett senare och mindre utförande af
detta hans jätteutkast i San Pietro in vincoli i Roma är i
synnerhet den sittande Mose (45) mästerlig genom det storartade
uttrycket af en nästan demonisk och dock tillbakahållen viljekraft.
Uti Firenze finnas många verk af denne konstnär i Museo
Bargello. Äfven förtjena särskildt omnämnas hans båda
grafvårdar öfver Giuliano och Loreuzo de’Medici i San Loreuzo
i Firenze. Utom de begge furstarnes sittande statyer framställa
dessa minnesvårdar i storartade liggande gestalter dag och natt
samt morgon- och aftonrodnad. I Louvregalleriet förvaras
dessutom tvenne utmärkta statyer af fångar, ämnade till den
påfliga grafvården, och i Brögges vårfrukyrka en skön madonna.
Den genialiska godtycklighet, åt hvilken mästaren allt mer
öfverlemnade sig, blef snart olyeksdiger för konsten, desto farligare
i den mån hans efterföljare saknade snillets storhet. Likväl finnas
konstnärer, som efterlemnat märkvärdiga verk, bland dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
