- Project Runeberg -  De bildande konsternas historia i kort öfversigt /
102

(1881) [MARC] Author: Christoffer Eichhorn - Tema: Art
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Nittonde århundradets skulptur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dubbelmonument öfver Schiller och Goethe i Weimar samt det
öfver Lessing i Braunschweig uppenbara lyckligt hans
företrädares kraftiga naturtrohet, medan hans Pietas i Sanssouci är
ett verk af idealisk skönhet. Hans sista arbete var det storartade
luthermonumentet i Worms. Jemte honom kan nämnas Ernst
Hähnel
, af hvilken Bonn, Dresden och Prag ega flere
minnesmärken. Donndorf och Schilling äro Rietseliels mest framstående
lärjungar.

I München blef den rikt begåfvade Ludwiq Schwanthaler
hufvudman för en mer romantisk riktning. Under sin korta
lefnad har denne mästare med en nästan outtömlig fantasi skapat
en otrolig mängd konstverk, bland hvilka må nämnas hans
kolossala staty Bavaria i Mänchen. Äfven Sverige eger i Karl XIV
Johans minnesstod
i Norrköping (1846) ett verk af hans hand,
ehuru ingalunda bland hans mest framstående.

I Frankrike, der äfven den nya klassiska riktningen till en
början gjorde sig gällande, har plastiken emellertid allt mer
sträfvat efter en lefvande effekt, kraft och lidelsefullhet i uttrycket,
men derigenom ofta lupit fara att blifva ensidigt naturalistisk.
Bland de äldre konstnärerne arbetade Bosio, Rude och Duret i
en ädlare, med antiken beslägtad anda, medan <i>David d’Angers
hängaf sig åt en kraftig realism, som dock ofta i monumentala
verk urartar till verklig stillöshet. James Pradier företräder den
förkärlek för sinlig skönhet, som sedan allt starkare utpräglats
hos den nyaste franska skolan och ej sällan vidrört konstens
yttersta råmärken.

Roma har fortfarande utgjort den moderna plastikens
medelpunkt. Här arbetade Canova och Thorvaldsen, och i deras anda
verkade deras värdige lärjunge Pietro Tenerani, såsom hufvudman
för den ädla klassiska riktningen. Vid hans sida och arbetande
till samma mål stodo engelsmannen John Gibson och den genom
ädelt formsinne och djup känsla utmärkte Karl Steinhäuser från
Bremen, numera bosatt i Karlsruhe.

Den engelska plastiken har i öfrigt i hemlandet mest
hängifvit sig åt genreartade och något triviala uppgifter, med hvilka
en söt och slickad formgifning ej sällan förmäler sig.

I Thorvaldsens skola hade äfven holländaren Matthias
Kessels
utvecklat sig till en betydande plastiker.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bildhist/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free