Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning. Framställningens medel och förfaringssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde åstadkomma. I synnerhet de äldre mästarnes verk, utförda
med af dem sjelfva beredda färger, ega än i dag en färgskönhet,
som icke åter uppnåtts. De moderna köpfärgerna kunna hvarken
varaktighet eller lysande kraft jemföras med deras.
3) Väggmålningar, hvilkas egentliga karakter är monumental
och som stå i lefvande vexelverkan med bygnads- och
bildhuggarkonsterna, hafva i stort antal bibehållits från forntiden
i Pompeji och Herculaneum. Grunden utgöres af den slätputsade
väggytan. Målningarna äro utförda antingen al fresco, det är
på ännu våt rappning, eller ock på torr grund, al secco, med
limfärger. Äfven ett slags enkaustik (inbrännande af med vax
förenade färger) kände de gamle, ett förfaringssätt, som hittills
förblifvit vår tid obekant, ehuru försök, äfven praktiska, gjorts
att återupptäcka det.
Med kristendomens uppträdande nådde väggmåleriet sin högsta
betydelse, ty det fick nu till uppgift att framställa de stora kristna
idekretsarna på kyrkornas hvalf och väggar. Dertill valde man
mestadels mosaikmåleriet, det är målningar, hvilka sammansättas
af små färgade sten- eller glasbitar, som fästas i en våt
grund af kitt. Den klassiska forntiden hade brukat detta slags
musiviska arbete särdeles till golfytors utsmyckning (mosaiken med
alexandrosslaget i Pompeji). Ehuru nu framställandet af dylika
mosaiker är svårt och kostsamt, ehuru också de finare öfvergångarna
i färg och form gå förlorade dervid, var dock denna teknik
särdeles egnad för kyrkliga ändamål genom det storartade, högtidliga
i framställningen, genom sin haltfulla monumentala verkan.
Man använde uteslutande små, med färgade glasflusser öfverdragna
stift, medan man för andra ändamål begagnade färgade stift af
sten, trä eller annat ämne (för golf, bordskifvor af sten, möbelinläggningar,
så kalladt marqueterie, och så vidare). Under
den senare medeltiden använde man vanligen till väggmålerier
förfarandet med limfärgen på torr rappning. Men sedan 14:e
århundradet uppkom å nyo i Italien arbetet på våt grund (al fresco)
och utbildades under 15:e och 16:e århundradena till största mästerskap.
Masaccio, Ghirlandajo, Signorelli, vidare Michelangelo
och Raffaele äro de största freskomålare; efter dem Annibale Caracci
och Guido Reni. Lionardo da Vinci deremot målade sin
nattvard i olja på muren.
Men freskomåleriet erbjuder stora svårigheter; ty då allt
måste utföras på den ännu våta rappningen, kunna stora verk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
