Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Grekernes målarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112 TREDJE AVDELNINGEN. MÅLARKONSTEN.
1. Grekernes målarkonst.
Långt senare än plastiken utvecklades målarkonsten, och om
vi än finna färger använda redan hos egypterne och inderne, befann
hon sig dock hos de österländska folken på en mycket låg
ståndpunkt och stod uteslutande i arkitekturens och plastikens
tjenst. Först hos grekerne möta vi henne såsom sjelfständig konst,
hvars utveckling dock tillhör en senare tid än plastiken och arkitekturen;
men om ock yngre än dessa, var hon derför ej obetydligare.
Då emellertid några alster af denna tids målningskonst ej
mera stå oss åter, är det svårt att erhålla om ock endast en
ungefärlig föreställning om hennes mångprisade mästerverk. Endast
de mångfaldiga, i alla europeiska museer befintliga målade vaserna
gifva oss en viss ledning för vårt omdöme om henne, liksom
äfven de väggmålningar, som blifvit påträffade, i synnerhet
i Pompeji och på andra orter. Dervid får dock ej lemnas ur
sigte, att dessa verk dels äro utgångna från handtverkares verkstäder,
dels äro flygtiga dekorationsarbeten och sålunda stå på ett
ofantligt afstånd från de stora grekiska mästarnes skapelser.
Dessa målningars ämnen utgöras i allmänhet af gudamyterna och
hjeltarnes bedrifter. Det antika måleriets teknik synes hafva varit
af flerfaldig art, allt efter beskaffenheten af hvart särskildt arbete.
Framför allt måste man skilja mellan väggmålningar och taflebilder,
af hvilka de förra utfördes med vattenfärger på torr vägg
eller al fresco, de senare åter målades med temperafärger på träskifvor.
Först under den antika konstens blomstringstid uppfans
det enkaustiska målningssättet.
Redan före det peloponnesiska kriget uppstodo ryktbara konstnärer;
så till exempel på Kimons tid Polygnotos (462), hvilken
prydde flere bygnader i Atenai med sina målningar. Största ryktet
åtnjöto bland dessa de uti Delfoi utförda, framställande Ilions intagande
och Odysseus’ besök i underjorden. Det var kolorerade
konturteckningar på färgad grund, utan skuggor eller modellering,
utan perspektiv och utförda i blott fyra färger; och dock egde
de, enligt senare grekiska konstkännares försäkran, mäktigt uttryck
och stor betydelse.
Den attiska skolan fortsatte under 5:e århundradet sina
sträfvanden i samma riktning; Apollodoros införde dock en kraftigare
modellering af gestalterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
