Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Grekernes målarkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter peloponnesiska kriget drog måleriet sig någon tid från
Attike, för att uti Mindre Asiens stater, företrädesvis Efesos, göra
vidsträcktare och mera betydande framsteg. Denna joniska
skolas hufvudsakliga förtjenst ligger i färgens renare och rikare
utbildning. I likhet med plastiken tog ock målarkonsten under
denna tid sina bilder ur det verkliga lifvet för att tillfredsställa
de profana och enskilda fordringarna, och i stället för den
förra monumentala väggmålningen trädde taflemåleriet. Bland
ryktbara målare, tillhörande denna skola, må nämnas Zeuxis från
Herakleia, lycklig särdeles uti framställningen af qvinligt behag,
samt Parrasios från Efesos, hvilken, enligt Plinius, först införde
proportionsläran i måleriet, gaf finhet och uttryck åt sina ansigten,
elegans åt hufvudhåret och ljuft behag åt munnen samt
äfven med stor framgång behandlade sjelfva konturerna. Liksom
i plastiken den attiska skolan är den peloponnesiska motsatt, så
bildar i måleriet den joniska en motsats till Sikyons skola.
Hennes egendomligheter synas bestått i en skarpare utbildning af
det vetenskapliga elementet, en högst bestämd teckning samt en
allvarlig och kraftfull färggifning.
Sin högsta fulländning nådde den grekiska målarkonsten genom
den store Apelles, som lefde under 4:e århundradets senare
hälft och förenade båda de nämda skolornas företräden. Han
synes varit antikens Raffaele, som förstått gifva sina verk detta
fulländade behag, denna milda fläkt af skönhet, som blott födes af
föreningen mellan de finaste former, en mildt smältande kolorit
samt en ädel och anderik uppfattning. Det berömdaste af hans
verk var Afrodite uppstigande ur hafvet.
Bland hans samtida var Protogenes, en konstnär af nästan
lika stor utmärkthet som den förre. Några återstoder från denna
tids målarkonst hafva träffats i grafkamrarna i Pæstum, bland
andra framställningen af en yngling, som till häst för en sårad
kamrat ur striden. Denna tafla förvaras nu i Napolis museum.
Under tidhvarfvet efter Alexandros’ välde inträngde i måleriet
ett allt starkare sträfvande efter naturalism, hvarmed förenade sig
förkärleken för framställningar ur det lägre lifvet, för genrebilder
och stillebensstycken. Dock funnos äfven nu målare, som egnade
sia utmärkta förmåga åt högre föremål. Under denna epok af
öfverhandtagande öfverflöd synes ock mosaikmåleriet hafva vunnit
sin utveckling.
Slutligen må vi ej förgäta de målade vaserna (51-54),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
