Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den gotiska målarkonsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är framför allt tre hufvudalster, hvilka visa hela hans storhet
och betydelse. Först skapade han omkring 1301 de nyligen upptäckta
och återstälda freskerna i Bargello i Firenze, der han
insatte Dantes ungdomliga hufvud; vidare 1303 den nästan oöfverskådliga
bildcykeln i kyrkan Santa Maria dell’Arena i Padova.
En tredje likaledes betydande cykel bilda målningarna i midthvalfvet
i San Francescos kyrka i Assisi (undre kyrkan). Deremot
frånkänner man honom nu med skäl målningarna i Santa
Maria incoronata i Napoli. Säkra verk äro ytterligare några
fresker i Santa Croce i Firenze samt mosaiken i förhallen till
San Pietro i Roma, utförd efter hans utkast. Några få taflor
af hans hand finnas dessutom. En af hans yppersta själsfränder
och efterföljare var Oreagna, som målat en mängd väggtaflor, af
hvilka många finnas i Santa Maria novella i Firenze.
Väsentligt olika var skolan i Siena. Hennes sträfvande
går mindre ut på lefvande uppfattning af tillvaron än framställning
af det inre känslolifvet, en kärleksfull hängifvenhet åt detaljen
och en fin genomarbetning af sina figurer, och hon har
derför frambragt flere altartaflor än freskomålningar. Hennes
förnämste mästare är Simone di Martino (oriktigt kallad Simone
Memmi; 1276-1344). Tvenne af hans madonnabilder finnas i
Berlins museum; en stor fresk, äfvenledes med en tronande madonna,
i stadshuset i Siena.
Med begynnelsen af 15:e århundradet inträdde en ny och
fullt sjelfständig utveckling i det italienska måleriet, som öfver
allt syftar till en kraftigare uppfattning af naturen, ett grundligare
studium af formen och högre fulländning i kolorit och perspektiv.
Under det nu de fleste af denna tidens mästare slöto
sig till den nya, realistiska konstriktningen och dermed grundlade
den nyare konstens välde, fastböll en enda af dem, som lefde
i klostrets ensamhet, medeltidens traditioner och uppfattningssätt,
dem han förstår skänka nytt lif genom sin känslas ojemförliga
innerlighet och ljufhet. Denne var Fra Giovanni Angelico
(1357-1455), efter sin födelseort kallad da Fiesole. Aldrig har
den bildande konsten så härligt som i hans verk förklarat det
kristliga sinnets gudahängifna innerlighet, själens englarena skönhet.
Härom vitna i synnerhet hans smärre stafflibilder. I Firenze
finnas flere af dem (62), och förträffliga äro äfven hans
freskomålningar uti klostret San Marco i Firenze, domen i
Orvieto och Nicolaus V:s kapell i Vatikanen i Roma. Äfven på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
