Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det italienska måleriet under 16:e århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utsmyckandet af loggierna i den af Bramante begynta första
gården af Vatikanen. Uti hvalffälten lät han sina lärjungar utföra
en cykel scener ur Gamla testamentet samt äfven några utur
det Nya, hvilket arbete är bekant under namnet »Raffaeles Bibel».
De gamles gudaverld upplät sina skatter för den outtömligt
fantasirike mästaren i scenerna i Villa farnesina, der han först
målade Galateias triumf och senare uti en sal i samma villa
lät sina lärjungar framställa Psyches historia i en följd af
härliga bilder.
Utom dessa vidsträckta väggmålningar, arkitektoniska arbeten,
hygnaden af San Pietro och forskningar i det gamla Roma fann
Raffaele ändock tillfälle att utföra ett ej ringa antal stafflibilder,
större altartaflor och till och med porträtt, bland dessa sitt eget.
I främsta rummet må nämnas hans madonnor och heliga familjer,
i hvilka Raffaele gifvit oss det bästa af sig sjelf. Omkring
ett halft hundrade madonnor kan med säkerhet tillskrifvas honom,
såsom madonna med slöjan (la vierge au linge) i Paris,
madonna della sedia i Firenze (galeria Pitti), madonna såsom
himladrottningen (madonna di Foligno) i Vatikanen,
madonna del pesce uti Madrid. Den högsta grad af förklaring
har han dock nått uti sin sixtinska madonna, numera det
berömdaste verket i Dresdens galleri. Af framstående betydelse
äro äfven tvenne af hans altartaflor: den ena, Kristos bärande
korset, kallad lo spasimo di Sicilia, förvaras nu i Madrid;
den andra, Kristos’ förklaring på Tabor, äfven kallad transfigurationen,
är nu det dyrbaraste smycket i Vatikanens galleri
(67). Sålunda hann Raffaele under den korta lefnadsåldern af
endast 37 år uppmäta och uttömma alla sin tids andliga områden.
Vid hans död syntes Roma hans samtida såsom en öken och
målarkonsten faderlös.
Den raffaeliska konstriktningen blef snart gemensam för Romas
konstnärer, och så länge mästaren sjelf lefde, ingaf och ledde hans
ande deras verk. Efter hans död föllo de mest betydande, och
bland dem den utmärkte Giulio Romano (Giulio Pippi, 1492-
1546), uti en viss öfverdrift. Denne hade tagit största del uti
utförandet af mästarens vigtigare verk och skapade äfven sjelf en
följd af arbeten i Mantova, nämnligen de stora mytologiska freskerna
i hertigliga palatset och i Palazzo del Te, verk af stor djerfhet
och liflighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
