Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det italienska måleriet under 16:e århundradet - 9. Den nordiska målarkonsten under 15:e och 16:e århundradena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Louvre, och af dem i synnerhet bröllopet i Kana; en
dylik, Levis måltid, fins i akademien i Venezia.
Genremåleriet under denna epok utöfvades af Jacopo da
Ponte, kallad Bassano, hvilken man kan anse såsom grundläggare
af denna målningsart.
9. Den nordiska målarkonsten under 15:e och 16:e
århundradena.
I likhet med förhållandet i södern var ock norr om Alperna
måleriet tidens älsklingskonst och lyckades i synnerhet i Nederlanden
och Tyskland uppnå en hög ståndpunkt. Men fastän äfven
här samma sträfvan efter natursanning och lif gör sig gällande,
yttrar den sig dock på ett helt annat sätt och leder äfven till
väsentligt olika slutföljder.
Det nordiska måleriets nya början med Hubertus van Eyck
är så härlig, så storartad och fri, att Italiens konst med sin
Masaccio och Mantegna knapt kan jemföras dermed. Denne det
nyare måleriets grundläggare i norden befinner sig på en höjd,
som sätter honom i jembredd med alla andra banbrytande snillen,
och det icke blott genom sin förbättring, mästerliga användning
och utbildning af den gamla uppfinningen af oljemålniug, utan
hufvudsakligast genom den mäktiga stil, i hvilken han förstod
sammansmälta den gamla ideala högheten med den ungdomliga
friskheten hos ett utveckladt natursinne. Ja, han går ett steg
längre än den italienska konsten: han för sina gestalter midt in
i det leende lifvet, löser dem från guldgrundens förtrollning och
utbreder kring dem hela naturens härlighet i vårens präktiga
skimmer.
Om efter en sådan början det nordiska måleriet likväl ej
förmådde uppnå det italienska, låg orsaken förnämligast den, att
följd af den gotiska arkitekturens ensidighet ej längre till dess
förfogande funnos några större väggytor, hvilka kunde erbjuda
tillfälle till monumental utveckling. Målarkonsten blef sålunda
inskränkt till miniatyr- och taflemåleri. Hon led desslikes ej så
ringa afbräck genom förkärleken för träsnideriframställiningar vid
prydandet af kyrkornas altaren.
I allmänhet saknade det offentliga lifvet i norden denna ädla,
förfinade gestalt, som gaf det sin lyftning hos Italiens fint bildade
aristokrati och konstälskande furstehof. Konsten kunde således
ej här finna sådana gynnare eller sådant erkännande som der;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
