Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Den nordiska målarkonsten under 15:e och 16:e århundradena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver allt måste konstnärerne kämpa mot hinder, hvilka förslöade
deras bästa krafter. Härtill kom nu ytterligare reformationen,
hvilken till den grad tog alla allvarligare sinnen i anspråk, att
andra intressen måste träda i bakgrunden. Så har skett, att det
nordiska måleriet stannade efter det italienska i afseende på ständigt
gällande högsta värde; men det eger sina företräden i känslans
innerlighet och värme, i sin enkla sanning och naiveté samt
en outtömlig rikedom på individuelt lif.
Man skulle slutligen kunna med ganska mycket fog säga,
att den nordiska konsten eger en folkligare prägel, då den italienska
deremot synes mer aristokratisk. Den senare har förnämligast
gifvit sin skapande kraft uttryck i stora fresker, den
förra deremot i verk af mindre mått, till hvilka namneligen höra
träsnittets och kopparstickets med stor förkärlek omhuldade
alster.
1) De nederländska skolorna.
Det genom sin handel mäktiga Flandern blef den nordiska
målarkonstens vagga. Under förmånliga yttre förhållanden uppstod
derstädes en mästare, som med ens förde sin tids och sitt
lands konst till en förvånande höjd. Hubertus van Eyck (omkring
1366-1426) härstammade från en gammal konstnärsfamilj;
hans lefnadsöden äro dock i sina enskildheter mindre bekanta.
Deremot lysa med otvifvelaktig visshet hans stora förtjenster som
grundläggare af ett nytt målningssätt. Han sluter sig i afseende
på innehållet till medeltidens symboliska framställningssätt, men
griper tillika djerft in i det verkliga lifvet, lägger sina heliga
historier midt i en vårfrisk natur samt förlänar de heliga figurernas
anleten och drägter, bygnadsstilar och allt annat en fullt
trogen samtidig och fosterländsk prägel. För att tillfredsställa
dessa nya fordringar uppfann han ett nytt beredningssätt vid
bruket af oljan som bindmedel. Derigenom uppnådde han i färgen
en dittills okänd lyskraft och djup, en ojemförligt fin sammansmältning.
Dertill kom en utsökt fernissa, som förlänade färgen
friskhet och glans.
Hans hufvudarbete är lammets tillbedjande, måladt för
S:t Bavos kapell i Gent. De egentliga hufvudtaflorna af
denna stora altarbild befinna sig ännu på nyss nämda plats, men
sex af de skönaste sidoflyglarna uti Berlins museum. Det är
ett af de mest storartade verk, som det nordiska måleriet frambragt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
