- Project Runeberg -  De bildande konsternas historia i kort öfversigt /
151

(1881) [MARC] Author: Christoffer Eichhorn - Tema: Art
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Målarkonsten under 17:e och 18:e århundradena

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blomstring. Hennes framsteg under denna tidrymd äro
en af de märkvärdigaste och mest lysande företeelserna inom odlingens
historia; kretsen af hennes ämnen vidgades nämligen i samma
förhållande som området för hennes utöfning. Under det att
inom de katolska landen de kyrkliga ämnena ännu en gång vanno
ny betydelse, bröt protestantismen de gamla öfverlemningarnas
fjettrar och grep in i det dagliga lifvet, ända till dess enklaste
tilldragelser. I följd häraf bildar nu historiemålningen en särskild
gren af konsten, och jemte henne uppträda genre, landskap, djurbild
och död natur. Alldeles nya former för framställningen tillkommo,
och nya regler för tekniken uppstodo, genom hvilka i synerhet
koloriten vann i utveckling. Det gemensamma grunddraget
i hela denna storartade rörelse är naturalismen, den fullständiga
brytningen med traditionen, sträfvandet att återgifva alla ämnen
med så gripande naturtrohet som möjligt. Redogörelsen för denna
storartade utveckling måste blifva högst sammanträngd, då den
nästan omätliga rikedomen på mästare och alster gör en utförligare
behandling för vårt ändamål omöjlig.

1) Italiens målarkonst.

Kyrkan tog ännu konsten i sin tjenst, men tendensen är
fullkomligt ny. Reformationens återverkan är omisskänlig, och
i det kyrkan sträfvar att återvinna sitt gamla, på många håll hotade
välde, ingår hon förbund med den naturalistiskt utbildade
konsten för att närma de heliga gestalterna och händelserna till
de troende genom verklighetens fulla makt, genom färgens glans
och uttryckets lidelsefulla glöd.
Familjen Caracci (Lodovico Caracci och hans båda brorsöner)
står i spetsen för den nya konstriktningen, som närmast utgick
från Bologna. De studerade de förgångna tidernas stora mästare
och sökte förena de särskilda skolornas företräden, äro följaktligen
eklektiker samt dela med sådana förtjenster och brister.
Deras inflytande har varit ganska stort, på grund af deras mångsidiga
och på det hela lyckliga verksamlmet, af hvilken i synnerhet
Bologna eger en mängd prof. En af deras bästa lärjungar
är Domenichino (Domienico Zampieri, 1581-1641), utmärkt framför
de fieste af sina samtida genom öppen blick för naturen och
utomordentligt fast teknik, ehuru icke i besittning af någon starkare
inbillningskraft. Han har målat många fresker af värde,
utom en mängd taflor, af hvilka senare den nu i Vatikanen befintliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:23:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bildhist/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free