Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Målarkonsten under 17:e och 18:e århundradena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omdöme gäller förnämligast den brabautska (fiamska) skolan, som
hemtar sin kyrkliga ingifvelse ur den pånyttfödda katolicismen,
dervid dock, i likhet mned Italien och Spanien, hängifvande sig åt
ett naturalistiskt framställningssätt. Den nyare fiamska skolans
mest framstående mästare och egentlige grundläggare är Petrus
Paulus Rubens (1577-1640), en af konsthistoriens mest lysande
och rikast begåfvade företeelser. Vid 23 års ålder begaf han sig
till Italien och utbildade sig der genom studiet af Tiziano och
Veronese. Hans tidigare verk bära derför ock en tydlig veneziansk
prägel. Snart slet sig dock hans väldiga konstnärsande lös ur
skolfjettrarna och skapade nu en sjelfständig stil af hög och dramatisk
kraft. Lidelsefull rörelse, djerf handlingslust och mäktig
känsla äro grundelementen i hans konst (74). En mängd mestadels
stora och figurrika taflor, deribland många arbeten af kolossala
mått, möta oss öfver allt i hans fäderneslands kyrkor och gallerier
och i nästan alla Europas konstsamlingar. Delvis härrör
denna betydande alsterrikedom deraf, att hans lärjungar under
mästarens ledning utförde mycket af hans större arbeten. Vi vilja
här endast nämna de båda mästerverken i Antwerpens dom,
korsets uppresande och nedtagningen från korset; den
stora altartaflan i Belvedere i Wien; den kolossala yttersta
domen i pinakoteket i München; de tjuguen allegoriska bilderna
öfver Marias af Medici lefnad i Louvre. Petros’ korsfästelse
i Peterskyrkan i Köln, kärleksträdgården i museet i Madrid,
amazonslaget i München, med flere. Äfven Stockholms nationalmuseum
eger utmärkta prof af hans konst, bland andra de
båda härliga bakkanalierna efter Tiziano. Rubens förde ett
förnämt lefnadssätt, umgicks med furstar och diplomater samt
erhöll flere gånger i uppdrag politiska värf vid utländska hof.
Bland hans lärjungar intager Anthoni van Dijck (1599-
1641) första rummet. Hans Kristos’ törnekröning uti Berlins
museum ådagalägger ännu hans lärares kraftfulla uppfattning,
medan en annan tafla i samma museum, de sörjande omkring
Kristos’ lik, visar hans flitiga studier af de veneziamiska mästarne.
Denne konstnärs finare känsla förde honom ofta till dylika
framställningar af den djupaste själssmärta. Van Dijcks porträtt
äro ädla, fina och själfulla bilder, hållna i en mild och dämpad
färg, som ypperligt stämmer öfverens med den reflekterande
blidhet, som vanligen bildar grundtonemi i uttrycket. De bästa
förskrifva sig från tidpunkten af hans vistande vid Charles I:s i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
