Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Målarkonsten under 19:e århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tid har den stränga afsöndringen i märkbar mån gifvit vika; året
1872 med dess skandinaviska utställning bildar epok i detta afseende.
Sverige erfor lika litet som öfriga land något större inflytande
af den klassicism, som vann insteg genom Desprez och Masreliez.
Den ende framstående företrädaren af denna riktning var
Fredrik Vestin, hvars lätthet att komponera var lika stor som
hans brist på naturstudier och hans böjelse för en smekande,
slutligen sliskig kolorit. Det var genom den förträfflige Karl
Fredrik von Breda, bildad som porträttör i engelsk skola och i
hög grad framstående kolorist, som ett nytt lif ingöts i det svenska
måleriet. Af honom påverkade, utbildade sig Johan Gustaf Sandberg
till en historiemålare af verklig talang och den snillrike
Karl Johan Fahlcrantz till en romantisk naturmålare af sjelfständig
hållning och poetisk alstringskraft. Samma koloristiska
skola, ehuru mera riktade åt framställningen af det verkliga, tillhörde
genremålarne Alexander Lauréus och Hjalmar Mörner,
men i synnerhet porträttmålaren Olof Södermark, alla tre utbildade
i Italien och rikt begåfvade konstnärsnaturer. Dittills hade
utvecklingen försiggått genom studier på fransk och italiensk
botten; och somliga af våra bästa konstnärer, till exempel djurmålaren
Karl Fredrik Kiörboe och genremålaren Per Vickenberg,
vunno till och med burskap inom det förra landets konst, medan
Egron Lundgren såsom erkändt utmärkt aqvarellist fäste sig hufvudsakligen
i England. Den siste, som följde denna stråkväg,
Nils Johan Olsson Blommér, blef den, som ypperst förstod skänka
lif åt svenska folksägner och fornnordiska myter, i hvilket hänseende
han ännu står oupphunnen, trots sin tidiga död. Kort
före honom hade Gustaf Uno Troili i Italien utbildat en djup
och varm kolorit, som i förening med en alltid säker teckning
och en lycklig klarhet i uppfattningen gjort honom till nyaste
tidens mest framstående porträttmålare i Sverige.
Nu, kring midten af 1840-talet, började förbindelsen med
Tysklands konst, öppnad af historiemålaren Karl Vahlbom, utmärkt
som tecknare och slutligen äfven som målare, men svag i
karakteristik och finare själsrörelsers skildrande, samt genremålarne
Johan Boklund och Johan Fredrik Höckert, hvilka studerade
i München. Den sist nämde vann dock sin egentliga utbildning
i Paris och är en framstående kolorist, men utan motsvarande
betydenhet som skildrare af karakterer eller tecknare af
dramatiska förlopp. Men det var först beröringen med Düsseldorf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
