- Project Runeberg -  De bildande konsternas historia i kort öfversigt /
6. Den gotiska målarkonsten

(1881) [MARC] Author: Christoffer Eichhorn - Tema: Art
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

6. Den gotiska målarkonsten.

Under det att den gotiska stilen i de nordliga landen gynnade plastiken, blef målarkonsten delvis åsidosatt. Väggmåleriet användes ej så ofta, af det skäl, att bygnadskonsten beröfvade det de

60. Ur kumlamålningarna.
Vestmanland.

vida murytorna, på hvilka det kunde framställa sina bilder; och det blef glasmåleriet, som i dess ställe drog till sig de konstnärliga krafterna. Om man redan under föregående tidhvarf sökt pryda de enkla romanska fönstren med glasmålningar, hur mycket starkare skulle ej lusten härför vakna nu, då de vida och höga gotiska fönstren erbjödo utrymme och tillfälle till omfattande bildliga framställningar? Det är i synnerhet i Frankrike, som hela följder af sådana bibehållit sig från fordom; så i katedralerna i Bourges, Reims och Chartres och många andra. I Tyskland nämna vi de något senare Strassburgs, Kölns och Regensburgs katedraler med flere. Äfven i Sverige finnes ett eller annat prof af glasmålningar, hvilka här dock aldrig synas varit särdeles talrika eller mycket omhuldade. Deremot ega vi ett högst betydligt antal väggmålningar från den senare gotiken eller 15:e århundradet; och denna konst bedrefs med så mycken ifver och framgång, att man med fullt skäl kan anse henne för inhemsk och till och med följa olika stil och skolriktningar inom henne. Rikast uppträder väggmåleriet i Uplands kyrkor, af hvilka de allra flesta varit sålunda smyckade, och icke få ega ännu dessa målningar i behåll, såsom Edebo, Forssa, målade af Måns Gadh i konung Gustaf Vasas tid, Häfverö, Kungs-Husby (restaurerade i senaste tid), Odensala, Tegelsmora, Täby med flere. I Vestmanland märkas Kumla kyrkas målningar, utförda af stockholmsmästaren Albert målare vid 1482 och framstående genom en synnerlig rikedom i ornering och färger samt en liflig hållning i figurerna (60, 61). Till samma fylligare och liffullare skola höra målningarna i Floda i Södermanland, der särdeles en framställning af Marias himmelsfärd är lyckligt utförd. Ytterligare kunna nämnas målningarna i Råda kyrkas skepp, utförda 1494 af en Amund, flere väggmålerier i östgötakyrkor med mera. Ty värr äro dessa arbeten långt ifrån så fullständigt undersökta, att man ännu kan inlåta sig på en närmare granskning af denna intressanta gren af vår konst.

61. Ornament från
kumlamålningarna.

Miniatyrmåleriet under denna epok omfattar i synnerhet illustrerandet af skaldernes verldsliga dikter och är till största delen lätt hållna pennritningar. Dock förekomma äfven ypperligt utförda, rikt färglagda målningar i andaktsböcker, särdeles från 15:e århundradet.

Uti taflemåleriet stod Tyskland framför de öfriga nordiska landen, hufvudsakligast sedan midten af 14:e århundradet. Dessa målningar användes företrädesvis till altartaflor. Under den konstälskande kejsar Karl IV bildade sig redan 1350 en sjelfständig skola i Böhmen. Vigtigare blef nürnbergskolan, hvars blomstringstid likaledes infaller under 14:e århundradet. Än senare, men äfven högre och renare, uppblomstrade skolan i Köln, till hvilken sådana konstnärsnamn som mäster Wilhelm och mäster Stefan (Lochner) knyta sig. Den sist nämdes hufvudverk är den berömda dombilden af 1426, soni nu finnes i ett af Kölndomens korkapell, och hvars hufvudbild visar konungarnes tillbedjan, medan man på flyglarnas inre sidor ser Kölns skyddshelgon, den helige Gereon och den heliga Ursula med sitt följeslag, samt på utansidorna bebådelsen.

Italienarne vårdade målarkonsten under denna tidrymd med synnerlig förkärlek, större till och med än den, de hyste för plastiken. Hvad de förflutna tidhvarfven frambragt var endast en början, ur hvilken den italienska målarkonsten nu uppblomstrade i allt större härlighet. Hon behöfde ej, som i norden, inskränka sin verksamhet till altartaflor eller glasmålerier, utan kunde gifva de kristna tankarna deras fulla utveckling på de vida murytor och hvalffält, hvilka arkitekturen lemnade henne, och så blef denna konst i vidaste mening en kristlig. Hennes hufvudsäte var Toscana. Den store Giotto (1276-1336), hvilken vi redan lärt känna såsom arkitekt och plastiker, är den förste och väldigaste af denna tids mästare. Hans verksamhet intygas af storartade kompositioner öfver hela Italien och utöfvade det mest afgörande inflytande på hela hans samtids italienska konst. Visserligen ega hans verk en efterklang af byzantinsk stil, men de framstå dock på det hela i en ny, ungdomligt frisk form. Det är framför allt tre hufvudalster, hvilka visa hela hans storhet och betydelse. Först skapade han omkring 1301 de nyligen upptäckta och återstälda freskerna i Bargello i Firenze, der han insatte Dantes ungdomliga hufvud; vidare 1303 den nästan oöfverskådliga bildcykeln i kyrkan Santa Maria dell'Arena i Padova. En tredje likaledes betydande cykel bilda målningarna i midthvalfvet i San Francescos kyrka i Assisi (undre kyrkan). Deremot frånkänner man honom nu med skäl målningarna i Santa Maria incoronata i Napoli. Säkra verk äro ytterligare några fresker i Santa Croce i Firenze samt mosaiken i förhallen till San Pietro i Roma, utförd efter hans utkast. Några få taflor af hans hand finnas dessutom. En af hans yppersta själsfränder och efterföljare var Orcagna, som målat en mängd väggtaflor, af hvilka många finnas i Santa Maria novella i Firenze.

Väsentligt olika var skolan i Siena. Hennes sträfvande går mindre ut på lefvande uppfattning af tillvaron än framställning af det inre känslolifvet, en kärleksfull hängifvenhet åt detaljen och en fin genomarbetning af sina figurer, och hon har derför frambragt flere altartaflor än freskomålningar. Hennes förnämste mästare är Simone di Martino (oriktigt kallad Simone Memmi; 1276-1344). Tvenne af hans madonnabilder finnas i Berlins museum; en stor fresk, äfvenledes med en tronande madonna, i stadshuset i Siena.

62. Jungfru Marias
kröning, af Fiesole. Firenze.

Med begynnelsen af 15:e århundradet inträdde en ny och fullt sjelfständig utveckling i det italienska måleriet, som öfver allt syftar till en kraftigare uppfattning af naturen, ett grundligare studium af formen och högre fulländning i kolorit och perspektiv. Under det nu de fleste af denna tidens mästare slöto sig till den nya, realistiska konstriktningen och dermed grundlade den nyare konstens välde, fasthöll en enda af dem, som lefde i klostrets ensamhet, medeltidens traditioner och uppfattningssätt, dem han förstår skänka nytt lif genom sin känslas ojemförliga innerlighet och ljufhet. Denne var Fra Giovanni Angelico (1387-1455), efter sin födelseort kallad da Fiesole. Aldrig har den bildande konsten så härligt som i hans verk förklarat det kristliga sinnets gudahängifna innerlighet, själens englarena skönhet. Härom vitna i synnerhet hans smärre stafflibilder.

I Firenze finnas flere af dem (62), och förträffliga äro äfven hans freskomålningar uti klostret San Marco i Firenze, domen i Orvieto och Nicolaus V:s kapell i Vatikanen i Roma. Äfven på andra ställen uti Italien uppträdde från 1350 till 1450 en mängd rikt begåfvade konstnärer, dels stående under Giottos inflytande, dels mera sjelfständigt.



The above contents can be inspected in scanned images: 121, 122, 123, 124, 125, 126

Project Runeberg, Mon May 19 02:14:53 2003 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bildhist/mgotiska.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free