- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / 1913 /
H0:8

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

ß IOGEAFEN

heten i fråga, anställde Münsterberg på sitt laboratorium
omständliga experiment, dels med vid spårvagnsbolaget
sedan flera årtionden anställde mönsterkonduktörer, dels
med en hel del andra personer.

Han påstår sig hava kommit till utarbetandet av
en laboratoriemetod, medelst vilken han efter en
undersökning under tio minuter kan avgöra, huruvida en
person har de själsegenskaper, som göra honom farlig
på konduktörsplatsen, eller tvärtom har anlag just för
detta svåra yrke. Och han anser det icke otroligt, att
med denna metods användning vid urvalet bland
spårvagnsbolagens platssökande antalet gatuolyckor
genom sammanstötningar vid spårvagnarna skulle i
storstäderna kunna nedbringas till hälften. För den,
som läst hans utförliga redogörelse för metoden,
förefaller detta heller icke osannolikt.

Borde icke även våra spårvägsbolag på liknande
sätt söka öka säkerheten på Stockholms gator? Vore
icke detta bättre, än att avskeda konduktören, först
sedan olyckan hänt?

Många andra exempel på dessa amerikanska metoder
för urvalet bland platssökande kunde anföras.
Befäl-havarne på ångfartyg och motorbåtar, telefonfröknar,
kontorister, boktryckare och industriarbetare av många
olika slag hava på liknande sätt fått sina urvalsprov,
dels för att öka arbetshastigheten, dels för att minska
arbetsfelen.

Det finnes näppeligen något yrke, som ej ställer
på sina utövare fordringar, med hänsyn till vilka anlagen
åtminstone delvis kunna prövas enligt psykologiska
metoder. I Boston har man sedan 1908 en "vocation
bureau", som giver ungdomen råd vid deras yrkesval,
för att envar måtte med hänsyn till sina anlag komma
på rätt plats, och detta exempel har redan följts i flera
andra städer.

Av ännu större betydelse äro kanske de
undersökningar, som gällt icke urvalet av arbetare, utan
förbättring av arbetssätten.

Detta nås .genom ett omsorgsfullt studium av varje
enskild rörelse, som ingår i arbetet, hvarefter man
lägger om rörelserna, så att de bättre flyta över i
varandra och framför allt alla överflödiga rörelser undvikas.
Man söker sålunda förbättra den levande arbetarens
verksamhetssätt, alldeles såsom den konstruerande
ingenjören gör med den döda maskinen, blott med
den skillnaden att man måste behålla den mänskliga
organism, sådan den är och blott kan lära den nya sätt
att fungera.

Om utrymmet räckte till, vore det frestande att
beskriva den ovan nämnda Gilbrethsreiormer inom
murarefacket, för vilka han i detalj och med belysande
illustrationer redogör i den anförda boken. Han kom
därhän, att efter reformen 30 murare utan ökad an-

strängning utförde det arbete, som förut kräft 100
murares arbete under samma tid. Det är ju lätt att
räkna ut, huru detta kan möjliggöra ett minskande av
arbetstiden och ett ökande av arbetslönen och ändå
höjande av arbetsgivarens vinst.

Eller jag kunde omtala, huru samma Gilbreth en
gång vid ett besök i London fick tillfälle att visa
effektiviteten av sina rörelsestudier. Han hade inför
en intresserad engelsk vän påstått, att hans metoder
kunde tillämpas på vilket yrke som helst.

Vännen ville sätta honom på prov och tog honom med
på den just pågående japansk-brittiska utställningen.
Han hade nämligen förut där lagt märke till en flicka,
som med en förvånande hastighet och skicklighet fästade
etiketter på blanksmörjsdosor.

Utan att förbereda Gilbreth förde han honom fram
till denna skickliga arbeterska. Gilbreth konstaterade
först, att hon behöfde 40 sekunder för att göra två
dussin dosor färdiga.

"Ni gör det ändå icke på det riktiga sättet!"
förvånade och förargade han flickan med att säga. Och
efter en stunds parlamenterande fick han flickan att
göra de förändringar i handgreppen, som han föreslog.

Första gången hon följde hans råd gjorde hon de
24 askarna färdiga på 26 sekunder, och redan vid
andra försöket minskades tiden till 20 sekunder.
Naturligen skulle hon, när hon blev lika van vid detta nya
arbetssätt, som vid det gamla, kunna nå ännu större
hastighet.

Utgivaren av "Industriel engineering", i vilken
tidskrift Gilbreths arbete först offentliggjordes i en
artikelserie, försökte själv tillämpa de nya principerna
på sin expedition. Där var en talrik kvinnlig personal
anställd tör att utsända reklamer och cirkulär, stundom
i 20-tusen exemplar. Redaktören gav nu akt på deras
sätt att vika och försegla cirkulären och fann genast,
att deras på måiå valda rörelser voro opraktiska. Efter
analys av handgreppen och några försök med deras
förenklande uttänkte han ett arbetssätt, med vilket
flickorna endast behövde 1I* av den förut använda tiden
för att nå samma arbetsresultat.

Om han hade velat avstå från all egen fördel av
reformen, hade han ju kunnat fördubbla varje flickas
arbetslön och på samma gäng minska hennes dagliga
arbetstid, t. ex. från 8 timmar till 4.

Dessa amerikanska föredömen ha intresserat mig
genom det samband, de ha med frågan om
yrkesskolorna. Men vore jag praktisk yrkesman skulle de
intressera mig även av mera egoistiska skäl.

Man skall icke tro på allt, som berättas från
Amerika; men lika dåraktigt vore det ock att utan prövning
betvivla allt, som kommer från det hållet.

Frans v. Schéele.

Några ord till filmens historik.

Om man tänker pl mångfalden af de
beundransvärda uppfinningar, som gifvit
1900-talet namnet uppfinningarnes århundrade
ligger det nära till hands att förstå att några
eller någon skulle syssla med lösandet af
problem att fixera rörelsens olika moment.
Men — i motsats till så många andra
uppfinningar har detta problems lösning skett
gradvis och så småningom.

Från vår barndom kunna vi erinra oss
de roterande cylindrarna, som visade djur

i rörelse, när apparaten fick snurra omkring
sin egen axel. Med hjälp af denna Znotrop
kunde man således på sätt och vis framställa
levande bilder. När man sedan ersalte de
kolorerade bilderna med fotografiska aftryck
har man uppslaget färdigt för det senare
framkommande kinetoscopei. Man
experimenterade mycket med denna anordning och
i olika modifikationer. Och med olika
utstyrsel framfördes en hel del apparater med
mer eller mindre krångliga namn. 1877 fö-

revisade en fransman, Reynaud, för första
gången för ett större publikum levande
bilder på den spända linneduken.

I början på 70-talet hade en Mr.
Muy-bridge i San Francisco uppfunnit en ny
metod att taga momentfotografier. Han
intresserade sig mycket för att analysera djurens
rörelser och fick nu den ideen, att om man
med mycket korta mellanrum tog en rad
fotografier, skulle man kunna återgiva
djuren rörelser. Med detta för ögonen, upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free