Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFEN 13
Händelsen fick sin förklaring
genom närvaron av ett par
kinoopera-■türer, som under tiden vevade allt
vad tygen höllo. Det hela var
början till en film, som en stor
kinofirma håller på att iscensätta
! en detektivroman har
hjälten-detektiven av ett förbrytareband
förhindrats att komina med i rätt
tid på en atlantångare. Han
upptager nu förföljandet medelst
luftskepp och det lyckas honom att
hinna upp den och "komma ombord.
Un;der nyssnämnda färd med
P.ir-Ccfalske/pet voro kincoperatörer ;rie:l
ombord och togo en massa bilder,
innan skeppet ankommit till sitt
mål. för dagen, Potsdam. Och
skådespelaren Trautmann, som n
-för’e de eVtivcns roll a:>erade vä
deliga med blickar och åtbörder
inför kinoapparaternas objektiv. Det
gäilde ju a t sporra besättningen
tilf de största ansträngningar för
att oceanångaren måt e upphinnas i
räti tid - i Potsdam! Det
förutsattes nämligen, att luftskeppshallen
där förestä ler den jagade
oceanångaren. När luftskeppet kommit
på ungefär 30 meters höjd över
landningsplatsen, kastade detektiven
ui en fånglina och begynte klättra
ned för densamma, medan
operatö-rei stode nedanför i beredskap att
föreviga den spännande scenen.
Slutet på bilden kommer att
spelas i Hamburg ombord på en
riktig atlantånoare, där sis’.a delen
av klättringen kommer att
upprepas för att sedan i filmsbandet
fo-gas till bilden från Potsdam. Man
får då se hur detektiven släpper
repet och vä behållen hamnar på
ångarens däck.
Odh det där blir ändå bara ett
par flyktiga scener i de, stora
slagnumret!
En ny syndafallsversion.
I skolan är det lektion i bibliskan
och det är berättelsen om syndafallet
som skall förhöras. Lilla Rut skall
redogöra för sin bibelkunskap och det
går inte sä alldeles ledigt.
"Nå Rut", frågar lärarinnan, "vad
sade då Gud till ormen"?
Flickan samlar med plötslig energi
sina spridda minnen från överläsningen
i det raska svaret: "Förbannade orm,
jag skall sätta fikonalöv mellan dig
och kvinnan."
"Bio"s karrikatyralburru
I.
Thomas Alva Edison.
Den sanna kärleken*
Humoresk för Biografen af Kinematografia.
Den lilla söta fröken Greta
Löfqvist låg och drog sig i sin
säng mitt på blanka förmiddagen.
Det var nämligen söndag, av vilken
anledning fröken Löfqvist ansåg det
som sin rättighet att ligga i sin säng
denna tid på dagen. Hon arbetade
under veckan i en af stadens
förnämsta modeaffärer, och
säsongbrådskan var just slut,
säsongbrådskan, som tvungit hennes flitiga
fingrar att flyga som lärkvingar från
tidigt på morgonen till sent på
kvällen, ja ibland halva natten.
Lilla fröken Löfqvist hyrde ett
möbleradt rum hos enkefru
Bergström, och enkefru Bergström hade
denna morgon varit nog omtänksam
att komma in till sin hyresgäst med
en kaffebricka, och fröken Löfqvist
hade druckit kaffe på sängen. Nu
låg det lilla livet och såg med sina
blå ögon upp i taket, och det ljusa
hårburret kring hennes ansikte
bildade, ja, hvad skola vi säga, en
gloria.
Fröken Löfqvist tänkte eller
drömde, ty unga flickor snarare drömma
än tänka, ja, kanske också gamla
flickor. Det andra hör till
undantagen, men det gjorde inte fröken
Löfqvist. Fröken Löfkvist drömde,
här kommer det farliga, man skulle
nästan kunr.a säga anstötliga, om
två unga män. Men en renhjärtad
läsare kan ju antaga, och här
kommer han säkerligen sanningen
närmast, att fröken Löfqvists drömmar
voro vackra och oskyldiga.
Den ene av drömmens unge män
hette Ernst Vesterdal och hade
nyligen satt upp egen charkuteriaffär i
Arboga. Det var en gedigen och
karaktärsfast ung man. Den andre
däremot hade ett svagt och
ombyt-ligt sinnelag, men det visste inte
fröken Löfqvist, och han hette Teodor
Zetterström och var avdelningschef i
ett av stadens förnämare
manufaktur-etablissement. Därtill hade han svarta
mustascher och ett i allo
gentlemanna-likt yttre, vilket den karaktärsfaste
charkuterihandlanden i någon mån
saknade,
Nu hade lilla fröken Löfqvist
föregående kväll mottagit ett brev från
Ernst Westerdal. I detta brev
bebådade charkuterihandlanden sin
ankomst till Stockholm innevarande
söndag, och lilla fröken Löfqvist
läste mellan raderna, att avgörandets
stund var kommen. Ernst Wester
dal tänkte erbjuda henne sin hand
och de gedigna fördelarna af sin
charkuterihandel.
Ack, hvarför hade inte detta hänt
en månad tidigare. Då älskade
fröken Löfqvist herr Ernst Westerdal
och nu . , . men låt oss inte gå
berättelsen i förväg.
Fröken Löfqvist hoppade ur sin
säng, satte på sig korsett, strumpor,
högklackade skor och allt det andra,
och ställde sig sedan framför spegeln
och provade sin nya, förtjusande
vinterhatt, egen komposition jag ber,
svart sammetsbarrett med pleureuser,
enkelt och på samma gång oändligt
stilfullt. Fröken Löfqvist kunde inte
inför spegelns vittnesbörd neka till
att hatten klädde henne bedårande,
och ändå låg i hennes lilla vita panna
ett tvärveck, som tydde på missnöje,
och de blå ögonen uttryckte en
smärtfull tvekan. "Teodor
Zetterström", viskade hon sakta, "Teodor!
i dag avgöres mitt öde, och du, var
är du? Har du redan glömt mig
för en annan? Och, vad rätt har
jag att fordra, att du skall minnas
mig? Varför möttes våra vägar?
Hur kan du veta, att du stal mitt
hjärta vid första blicken, det hjärta
jag trodde vara en annans egendom.
En hel vecka har jag förgäves väntat
att höra ett ord från dig. Du är
död för mig, du är borta och i
dag ... i dag kommer Ernst
Westerdal".
I detta ögonblick hördes en
knackning på dörren, och när fröken
Löfqvist med hastigt tillkämpat lugn
öppnade, hälsades hon av en
förhoppningsfull son till sin grannfru,
en hårfrisörska, vars telefon hon efter
överenskommelse begagnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
