- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / 1913 /
H1:1

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I C f™ n

redaktion : VILLAGATAN 23. Telefoner: Riks 122 90. Allm. Ö. 30 00. redaktör och ansv. utgivare: ERIK BROGREN. expedition : H O L LÄ N D A R E G ATA N 10. Telefoner: Riks 80 91, 400. Allm. 8091, 80 92.

Till anmälan»

»Biografen», det är uttytt livsbeskrivaren. Så
kallades den, som nedskrev en människas
levnadshistoria. Och han benämnes så ännu. Men
numera låter det grekiska låneordet för hög och
låg, lärd och olärd, hemvanare svenskt i en helt
annan betydelse. I storstadskvällens dunkel
lyser det ordet gång på gång emot oss, i ljusskrift
kantande samfärdselns stråkvägar, och själva
småstadens idylliska lugn bryter det. Allt sedan
Edisons stora och till sin fulla betydelse ej ännu
överskådliga uppfinning lockar det i stigande tal
och med ökad styrka, det drager oss alla, rik och
fattig, gammal och ung in genom de dörrar,
varöver det prålar. Var finna vi grunden för den
ki-nematografiska konstens obestridliga popularitet
och trollmakt över sinnena, en makt, som
alldeles visst skall visa sig vara annat än en
övergående modesak? Till en del i vad kinomatografien
kan bjuda, till en del i sättet, varpå den bjuder
det. På biografernas vita dukar mötas våra
läs-trötta och på bokstavstyper utleda ögon av den
åskådligaste och primitivaste av all skrift —
bildskriften. Men huru annorlunda än för ett par
årtusenden tillbaka. Bilderna, som då stodo där
huggna i sten, symboliska, stilla och döda, haidenna
yttersta tid blivit en skrift, som är realistisk, rörlig

och levande. Hällristningen och filmen!
Civilisationens begynnelse och annalkande mot
fulländningen. Ytterligheterna, som beröra varandra,
i ty måtto att deras språk är lättare tillgängligt
för barnet och den outvecklade, än vilket annat
mänskligt meddelelsemedel som helst. Och för
den reflekterade eller för stunden tanklöse blir
detta bildernas lättlästa språk, oavsett innehållets
eggelser, en vila.

Och vad kunna biograferna bjuda? Allt
kroppsligt, men också alltså allt själiskt, som är skönjbart
i det kroppsliga, genom rörelse, min och åtbörd.
Över huvud allt, som kan fångas av kamerans
omutligt sannfärdiga blick. Och de tusental mil
av filmer, som afton efter afton rulla bela världen
över, kasta på bildteatrarnas projektionsskärmar
sitt myller av levande liv. Och bilderna äro där
sådana, som det verkliga eller spelande liv,
varifrån de hämtats. Utan motsatsen av svart och
vitt, ljus och mörker •— ingen bild; utan kontrasten
av gott och ont, vackert och fult, kvickt och dumt
— icke bilden av livet eller tyvärr ens dikten och
drömmen därom. Därför är så mycket i goda
människors ’dkeliga klagan över »biografelände»
så lönlöst. Bilderna bli ändå, som det liv, vi leva,
i litteraturen liksom i naturen. Förbättras vårt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free