Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
BIOGRAFEN 2
eget utseende, då först bli vi vackrare i spegeln.
O ’
Med lagar och straff kunna vi — och måste —
amputera det ruttnande döda, som vidhänger och
hotar vårt liv. Men kniven formar lika litet en
helare människa som saxen ett positivt bättre
biograf drama.
Nej, inifrån sker all tillväxt och förädling,
därifrån kommer också all hälsobot och
smakför-fining. Och då denna, längre fram som
veckotidning tänkta och planerade skrift nil framträder
i sina första nummer för att med svaga, men låt
mig hoppas växande krafter på sitt sätt verka för
det svenska biografväsendets höjande, gör den det
med just denna höga och ärliga syftning. Men har
man då behov av en sådan tidning, då det finnes
andra, så onödigt många, som ibland också de med
någon spalt i bästa uppsåt ägna sig åt
biografernas fostran? Ja. Det är med dem samma
otillräcklighet som med låt mig säga en censur, må
den så vara den bästa och nödvändigaste. De
komma med sina råd och förmaningar utifrån.
Och jag vill att dessa blad skola bli början till
biografväsendets egen tidning. Den röst,
varigenom det skall göra sig hört, den spegel, där det
skall lära känna sig självt. Ty självkännedom är
vägen till förbättring; den första förutsättningen
för en sådan. Icke för att vår biografhantering
just nu i genomsnitt är mer dålig än annorstädes i
världen, antar jag. Den är, och blir, som sagt,
i jämnhöjd med oss själva. Men dock tillräckligt
långt från idealet för att icke en bättring är av
nöden. Och vems är felet? Biografägarens ensamt
eller ens till större delen? Den som är så
kort-tänkt att han påstår det, må finna sig i att kallas
dum. Det är vanligtvis en dyr historia att ge
sig till reformator, och endast fåtalet har kallelsen.
Publikens? Där klämmer skon värre. Så länge
vi över allt annat söka clet sensationella och
rafflande, möja oss i slipprigheter, grina upp till öronen
åt råheten, gråta åt det dumsentimentala och
långledas åt det sköna och harmoniska, få vi stå
vårt kast. Biografidkarens smak måste med eller
mot hans eget tycke i nittionio fall av hundra vara
publikmajoritetens, varefter naturligtvis en
ytterligare återverkan till det sämre på allmänheten
äger rum. Och för att utifrån hejda den kunde det
talas om kommunalbiografer och understöd åt
de enskilda biografmän, som ville »höja konstens
fana». Som alltid med tvivelaktigt resultat.
Med denna övertygelse är vägen given för en
tidning som denna. Den måste bli en medlare
och enare, bli bandet, kommunikationen de i
biografväsendet intresserade emellan. Dess
redaktion måste därför vara personlig, stark och
omutlig, ha blick och öra för alla parternas behov och
önskningar, men också egen vilja och egna ideal.
Endast så kan den verka åt de skilda hållen och
förtjäna allas förtroende. En stor och tacksam
uppgift, men fast svår för en enskild man, är den
omöjlig för flera. Men en tröst är att ett
personligt styre ej utesluter personbyte.
Den så lagda grundvalen föreskriver också
avvägningen av tidningens innehåll. Den skall äga
det fackligas intresse för yrkesmannen,
allmänintresse för biografernas publik. Den får ej bli
en ledsam, om än så aktningsvärd, predikare, utan
en trogen, angenäm och underhållande vän. För
den skull vill »Biografen» framför allt vara
fackorganet, en källa för yrkeskunskap och
biograf-nyheter — också de läsvärda och läsliga för
allmänheten — men även bjuda på mycket annat,
som också det faller under namnet »Biografen»,
det är livsbeskrivaren. Så, och endast så, blir
tidningen biografväsendets organ i dess helhet,
hävstången för dess lyftning, främjaren av alla
parters gemensamma, därför också enda
berättigade intressen. Men med denna fridsstiftarens
och enarens roll låter sig väl förena en för alla
öppen spalt som valplats för deras strider — där
hugg må skiftas med skarpa, men rena vapen.
Så har jag tänkt mig saken, och dessa tidningens
första nummer äro exemplet på den i sin
obeskyddade ungdom svaga begynnelsen. Men liten kan
växa sig stor,r först och främst genom det hrr
biografmäns oegennyttiga och entusiastiska bistånd i
råd och dåd, som det höves dem i deras egen stora
sak, och om vilket jag tror mig kunna på förhand
vara förvissad, men också genom det
allmänhetens vänliga intresse, som i biograferna söker
kunskap, skönhetsnjutning och förströelse, och
där den under pauserna eller vid sin in- och
utgång för en billig penning kan tillägna sig denna
lektyr.
Verksamt stöd och välvilligt beaktande för
mitt högtsyftande, men kanske vågsamma,
företag väntar jag slutligen och icke minst av pressen
och dess märi, vilkas artiklar i biografiska ämnen
ofta nog varit besjälade av just de tankar, som lett
till startandet av denna lilla kollega.
Mot »redaktionens» förbud har jag blivit för
mångordig — hädanefter blir jag mera kortfattad
- men knappare kunde ej denna tidskrifts pro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
