- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / 1913 /
H1:4

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

rerna. Resultatet blir något annat än det gamla
koncentrerade bovstycket eller de till heltimmespjeser
utspunna brottstyckena av samma art. Det blir en bildande
konstprodukt, mot vilken intet bör vara att invända ens,
då den undantagsvis växer ända till 21/2- timmesdrama,
om icke att detta vällovliga lockbete och i och för sig
berättigade förstöelsemedel icke bör ur ett väl
avvägt föreställningsprogram i regel få uttränga cle andra
och i mångas tycke ännu mera berättigade
folklipp-fostrande inslagen i den vita dukens väv. — Att
bio-grafdramat är och bör vara händelserikt, gärna i ordets
fulla mening spännande, därom är icke stort annat
att säga, än att samma fordran allt mäktigare ger sig
tillkänna på den »verkliga» teaterns område i
reaktion mot en hyperestetiserande och sig själv som bäst
överlevande konstkritisk skola.

Alldeles utan inflytande på biografdramats
utveckling har väl slutligen icke heller det allmänt i
kulturländerna uppvuxna censorsinstitutet varit. I stort sett
har det överallt verkat i samma riktning, och det bör
med den tyske censurprofessorn på Berlinkongressen

få sägas, att en om sin egen värdighet mån filmrörelse
fastheldre har att se fiender i dem, som mot eller med
vilja sänka genren, än i dem som göra sin plikt mot
dess avarter. Saken skulle här icke ha vidrörts, om
icke en passus i denna välkomna tidskrifts vältaliga
anmälan givit anledning därtill, då det säges, att
»kniven formar lika litet en helare människa som saxen ett
positivt bättre biografdrama». Teoretiskt hårdragen,
är denna sats naturligtvis obestridlig. Men bilden
haltar i praktiken. Den åsyftade »saxens» blotta
befintlighet är dock prohibitiv mera och i annan
bemärkelse än operationsknivens. Men om man också blott
tänker sig ett i övrigt bildskönt ansikte med en
vanställande karbunkel — månne icke det kirurgiska
instrument, som bortopererar utväxten, i själva verket
gör människan »helare»? Och månne icke »saxens»
insats i biografdramat kan under vissa förutsättningar
tänkas fullt ut lika positiv, nämligen då hon föres
av kirurgens och icke enbart profossens händer?

Gustaf Berg.

BiograPrcVtjer.

Filmen på Stockholms teatrar på nyåret.

Jag minns den goda ticlen, jag minns den som i går,
då under biograf- och teaterstriden man ville riva av
varandra hull och hår! Men de goda tiderna gå fort
och nu är den onda inne. Eller hur skall man förklara
det psykologiska faktum att Herodes Ranft och
Pilatus Film blevo vänner i nyårsnatt?

Det nya året har sannerligen börjat med en triumf
för Duken. Biografdramatiken har visserligen förut
ryckt in på teatrarna men nu filmas det faktiskt af
alla krafter — åtminstone när detta skrives, fast det
är ju möjligt att Thaliafilmen inte blir så långlivad.
Vilket vore synd, ty en sådan biografreklam är ju mera
värd än Stockholms-Tidningens första sida under ett
helt år.

Mitt herrskap, ärade läsare, är det inte gräsligt,
övermåttan gräsligt att anno 13 skall börja med en
kombination av revy- och biografeländena? Själva
Oscarsteatern svängde med sin Hirschfänger och har
importerat en tysk »Biograffluga» i avsikt att vara
riktigt dräpande mot de andra konkurrerande
biograferna. Importen har försvenskats och lokaliserats
av två redaktionssekreterare, men det är ingen
redaktionshemlighet att täxten i denna film är långt ifrån
så god som man även alltid skulle önska den vara på
andra biografer. Därtill ha Oscarsbiografens
»författare» begått felet att låta Bunny Ringvall vara
skåning. Hans dialekt måste skorra i varje ärlig
sydsvensks öra.

När det finns en socken i
ärkestiftet som heter Film så är man, beg
your pardon gentlemen, ett ärkenöt när
man inte då förlägger »handlingen» dit!
Men var och en får svara för sina
handlingar, jag för min, du för din och
hon för sin, var lugn för det.

Även på Södra teatern räckes
brodershanden åt biografen, i det en hel
akt — en akt av erkänsla åt filmen
spelar mot en fond av biografskyltar
— oss alldeles oförskyllt, skulle jag säga
om jag vore Norlander.

Till slut har på en av de mindre
scenerna en revy kallats »Biografernas
biograf». Men eftersom donna redan
även hädankallats efter en rekordlivs-

Biografgatan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free