Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
Det var ju allt utmärkt sagt, men jag
vågade dock i barmhärtighetens namn en
invändning om grymheten i att ur en och
annan mun rycka undan den lilla brödbit,
varpå den redan knaprade.
— Dem till ingen skada, försäkrade hr
Bergström. De små biograferna bära sig
ändå icke, är det inte en ren barmhärtighet
att driva skomakaren tillbaka till den läst,
varifrån han lockats genom det fåfängliga
hoppet på snöd vinning på den sanna
biografkonstens bekostnad?
— »Men» . . .
Nej, direktör Bergström tillät inga
sådana, för honom var koncessionen en
avgjord sak.
Ja, det är den ena synpunkten, tänkte jag
på återtåget från detta slag på Brunkeberg
till biografgatan par préférence.
Drottninggatan 53, därifrån drives ju
filmfabrikation och uthyrning i en skala, som måste
göra intresset att sälja till så många som
möjligt levande. Där får jag kanske den
andra synpunkten. Och så kan jag väga
och jämföra.
Dir. Chs. Magnusson är nu en helt annan
man än hövitsmannen vid Brunkeberg.
Och vågade jag där en liknelse med
blomkaktusen, tillgriper jag här, för visso med en
smula överdrift, sensitivan. För honom
syntes saken mera att överväga, mera hänsyn att
taga till flera opinioner. Och svaren på mina
frågor kommo mera tovande och
betänksamma. Näringsfriheten var ju ändå något,
och intrång på den var ju helt visst
biografkoncessionen. Men hade jag väntat mig
ett annat slutresultat, misstog jag mig
grundligt.
— Ett klokt avvägt och billigt hanterat
koncessionssystem kan endast vara till
gagn, slutade hr Magnusson. Om
biograferna få föröka sig, som de synas ha lust
till, blir det till slut för många av dem, som
ej kunna reda sig. Och även på den inre
halten av biografprogrammen komme en
sådan begränsning av biografantalet att
gynnsamt inverka. —
Här hejdade jag min ärade interlokutör,
ty ifråga om den sidan av saken hade jag
nyss fått så utförligt besked. I stället för
till samhälls- och konstvännen, vädjade jag
tämligen burdus till affärsmannen.
—• Men ur ren affärssynpunkt, vill ni
då inte sälja och hyra ut så många filmer
som möjligt?
— Därvidlag, d. v. s. i fråga om vår firma,
som ju bedriver både film- och
biografrörelse, får det ena taga ut det andra. Och
frekvensen av besökare per biograf vunne
ju på eventuell koncession, och vad köparna
och hyrarna av filmer beträffar vunne
de i soliditet i samma mån de minskades
i mängd. Affärssynpunkten är ju ifråga
om biografrörelsen ej det ensamt
avgörande — det ideella ha vi ju redan talat om
— men också ur den böra vi ha koncession.
Det är det enda rätta.
Svaret var bestämt, sensitivan hade
vecklat samman sina bladflikar för
näringsfrihetens solljus, och temperamentets
böjlighet uteslutar ej definitivt partitagande.
Vi bugade och skildes. Jag var inte vidare
belåten, ty för denna gångs skull hade jag
som Biografens representant gärna velat
ha ett nej på min fråga.
Drottninggatan 57, Pathé frères. Den
galliske tuppen, världsfirman, skvdle jag
där också få höra samma galande?
Monsieur, le directeur Popert tog emot,
hälsade och vred sedan kontorsstolen
uppmärksamt i min riktning.
■—■ La concession ou non? Que faire?
Men icke samme polyglott som hr Popert
lämnade jag firmans modersmål för att
övergå till chefens, som jag lättare reder mig med.
Sie, Herr Popert, Sie können doch nicht in
ihrer Stellung eine baldige Einführung eines
Konzessiongesetzes wünschen? Nicht wahr?
Dir. S. Popert rodnade en smula, som en
ros, nästan av harm fruktar jag.
— Jag, jag — yttrade han livligt — som
i åratal velat den, och som sedan länge
framhållit min önskan om en
koncessionslags införande muntligen till många, men
skriftligen också. —• T. ex. —
Och hr Popert letade i ett par
kopieböcker efter ett gammalt brev, men då han
ej genast kunde finna det ordade han vidare:
Varannan herre den och den vill grunda
biograf, varthän skall sådant leda? Till
men för filmhanteringen och skada för
alla, som syssla därmed. Jag, som Pathé
frères’ representant, talar ju ej på minsta
sätt ur biografägareintresse, men den
nuvarande hejdlösa utvecklingen gör en del
biografidkare otillförlitliga och osolida, och
det har jag intresse av. För film rörelsen
är ett sådant sakernas tillstånd en
kräftskada. Lite varstädes i världen har man
konsessionslagar, och det vore ej en dag för
tidigt, om sådana infördes här.
Naturligtvis förståndigt och innebärande en
måttlig begränsning. Ansökarna vore att pröva
efter sina förutsättningar för att på rätta
sättet kunna sköta en sådan affär och
såsom sund affär.
Ungefär så talade livligt och med
övertygande gester dir. Popert, och åter kände
jag mig bedragen. I en enquéte som
denna hade jag så gärna sett även den
motsatta meningen företrädd. Om inte annat
för omväxlingens skull.
Men en telefonringning till Fribergs
filmbyrå och ett rätt välbekant, motiverat svar
från hr Håkanson visade mig att en resa ner
till Slussen ej skulle löna mödan. Också
han var koncessionant och gav mitt
spörsmål det nu litet enformiga jaordet.
Som nu min promenad syntes tillräckligt
lång, i tröttsamhet dock ej motsvarande
redogörelsens för den, ville jag sätta punkt
och slut efter den. Men först ville jag låta
min fråga passera censuren. Den om någon
vore väl i stånd att klippa av min gordiska
tankeknut och göra en ände på denna rad
av intervjuer. Censor m. m. Gustaf Berg
var jourhavande.
— Koncession, ja, min herre, sade han
lugnt och värdigt, om dess lämplighet är,
som jag tror, hela censuren övertygad.
Liksom jag är det. Men att den bör införas
är en sak, hur den skall gestaltas är en annan.
Därom är jag icke beredd att säga något.
Hur koncessionsbetingelserna skola ställas
är något, som tarvar utredning. Men en
sådan lag och förordning skulle bidraga att
mildra den från den goda sedens och
smakens ståndpunkt så farliga, vilda
konkurrensen, och —• tillfogade han mod ett litet
leende — icke obetydligt lätta censurens
arbete. Kvalitetsfordringar, icke minst ur
bildningssynpunkt, på
biografidkareaspi-ranten vore en god sak. Kvalificerade
ville ej ha vilka filmer som helst, och
tillgången skulle också i fråga om halten
motsvara efterfrågan. Vilken ljuvlig sak för
en censor!
Men koncession är en ömtålig sak, och
moderation är nödvändig. Därför
misstänker jag att vi i fråga om antalet biografer
få nöja oss med att till en början »sätta
streck för talarna». De, som redan ha sina
teatrar, böra väl få fortsätta, så länge de
kunna för konkurrensen. Och så får den
göra utgallringen bland redan befintliga
»beati possidentes». Ty man måste också
tänka på mängden av de vid biografer
anställda, som vid en retroaktiv och radikalare
tillämpning av en koncessionslag skulle bli
arbetslösa utan egen förskyllan och
ovärdighet.
Och så, tillade hr Berg eftertryckligt,
vill jag betona att ej en sådan
koncessionsförordning finge ställa sig hindrande i
vägen för startande av biografföretag i ideellt
uppfostringssyfte, vandringsbiografer, t. ex.
à la »skådebanan» inom teaterområdet,
eller föreläsningsbiografer m. m. sådant.
Dixi.
Och rak och majestätisk som
kungsljuset återvände vår yngste biografcensor
till sitt nu i den vilda konkurrensens tid
så trägna arbete. Den gången, fruktar jag,
för att genom totalt förbud sätta p för ett
prov på den sämsta smaken och hejda den
filmens löpande genom svenska bygder.
Men någon motståndare till koncessionen,
fann jag den dagen ej. På Biografens
insändarespalt är han välkommen. Det är
ej mer än rätt att också höra den andra
parten.
Sanspcur.
Alla hiotjrafintresserade
äro välkomna i Biografens spalter
med uttalanden som röra
biografverksamheten och därtill hörande
ämnen.
Men vi mästo skarpt pftpeka
nödvändigheten av att dessa inlägg äro
sakliga ocli Kortfattade.
RUN
KEBERGS-TEATERN
Alltid veckans
bästa nyheter!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
