Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIOGRAFEN
"Bios" karrika ty ralbum.
15
Clis. Magnusson.
Ritad af K. B.
Löfqvist herr Ernst Westerdal och
nu. . . men låt oss inte gå berättelsen
i förväg.
Fröken Löfqvist hoppade ur sin
säng, satte på sig korsett, strumpor,
högklackade skor och allt det andra,
och ställde sig sedan framför spegeln
och provade sin nya, förtjusande
vinterhatt, egen komposition jag ber,
svart sammetsbarett med pleureuser,
enkelt och på samma gång oändligt
stilfullt. Fröken Löfqvist kunde inte
inför spegelns vittnesbörd neka till
att hatten klädde henne bedårande,
och ändå låg i hennes lilla vita panna
ett tvärverk, som tydde på missnöje,
och de blå ögonen uttryckte en
smärt-full tvekan. »Teodor Zetterström»,
viskade hon sakta, »Teodor! i dag
av-göres mitt öde, och du, var är du?
Har du redan glömt mig för en annan?
Och, vad rätt har jag att fordra, att
du skall minnas mig? Varför möttes
våra vägar? Hur kan du veta, att
du stal mitt hjärta vid första blicken,
det hjärta jag trodde vara en annans
egendom. En hel vecka har jag
förgäves väntat att höra ett ord från dig.
Du är död för mig, du är borta och i
dag... i dag kommer Ernst
Westerdal.»
I detta ögonblick hördes en
knackning på dörren, och när fröken
Löfqvist med hastigt tillkämpat lugn
öppnade, hälsades hon av en
förhoppningsfull son till sin grannfru,
en hårfrisörska, vars telefon hon efter
överenskommelse begagnade.
»Tant skulle komma», sade
nio-åringen och försvann, »för en
farbror ville tala med tant». Med
klappande hjärta trippade fröken Löfqvist
över förstugan in i hårfrisörskans
tambur och fram till telefonapparaten.
»Hallå!»
»Är det fröken Löfqvist?»
»Jaa».
»Ack ja, jag känner er röst bland
tusen».
»Ni svarar ingenting. Det är Er
naturligtvis likgiltigt».
»Ack, herr Zetterström, jag ... nej,
ni måste tala allvarligt, annars går
jag.»
»Jag är allvarlig, och jag längtar
att få träffa Er. Vill Ni skänka mig
den lyckan?»
»Ja, nej, ja».
»Skall vi säga Feiths vid
Strandvägen klockan 2?»
»Ja, en liten stund då, sedan är
jag upptagen.»
»Ja, visst, om Ni tycker jag är
tråkig, så går Ni. Jag skall
uppbjuda min bästa förmåga att roa er.
Bara Ni inte är alltför vacker. Då
blir jag stum. Jag lider, och ni, ni
förstår ingenting. Ni är grym!
»Nej, hör nu herr Zetterström. Tala
inte såna dumheter!»
»Dumheter! Greta, Greta, hur kan
du! Farväl, Greta, au revoir, fröken
Greta! Farväl, kom snart! Adjö!
Avringning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
