- Project Runeberg -  Biografen. Organ för kinematografisk konst, litteratur, teknik och filmrörelse / 1913 /
H2:2

Author: Erik Brogren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

landskap, gestalter draga förbi åskådarens blick,
vilka belt enkelt icke kunna framställas på »de
bräder som föreställa världen».’ Och dessa bilder
ha mången gång en färg, en så underbar
belysning, att teaterdekorationsmålarens talang blir
prosaisk vid sidan därav. Kinematografen ensam kan
a-iva autentiska dekorationer; här är det
kinematogra-fen som är äkta, teatern reproduktören, efteraparen.

Härmed är naturligen icke teatern utdömd eller
underkänd, lika litet som det frånkännes den
konstnärliga landskapsmålningen dess berättigade
anspråk på att i sin högsta potens så att säga
in-skapa något nytt, som går utöver naturen-modellen,
nämligen det pius, som ligger i
skaparen-konstnärens personlighet. Men det får fasthållas, att ett
liknande nytillskapande också ligger inom den
fotografiska upptagningens räckvidd redan i och genom
urvalet. Huvudsaken är, att i ena som andra fallet
detta får vara detta.

En psykologisk realitet, som aldrig låter sig
bortresoneras, är den dragningskraft, soin
kinematografen dag för dag allt mera gör gällande. Man
kan förstå den av åtskilliga drag, varvid
jämförelsen kommer till hjälp. Det säges visserligen ofta,
att det åskådades så att säga personliga närvaro
höjer effekten. Det må nu vara, men också den
käraste anhörigas ständiga umgänge utesluter icke
värdet av fotografiet på skrivbordet. Bortsett från,
att reproduktionen fixerar en särskild situation, ett
tidsmoment, ett utvecklingsstadium, eller i övrigt
erbjuder intresseväckande associationer, förhåller
det sig nämligen så, att i själva igenkännandet
ligger en källa för sig till intresse. Häri ligger
givetvis förklaringen till det nöje, som ligger i att
på duken se upprullad en händelse, som man i
verkligheten bevistat — ett nöje som icke minskas,
om man själv eller personer, till vilka man har
närmare relation, agerat däri. Så också i det
större, då man i bilder ur livet på fjärran och
främmande håll konstaterar överensstämmelsen med
närmare erfarenheter, spårar dessa tusen smådrag,
i vilka den mänskliga naturen ger sin enhet i
mångfalden. Omvänt hör det också, fastän det

förutsätter en högre grad av reflexion, till bildens
lockelser, att den framställer oöverensstämmelserna
till särskilj ning. Tar man fasta på särskilt det
sistnämnda, så är det alls icke något hugg mot
teaterns värden i sin egenart, om man konstaterar,
att den enligt sin natur här måste komma till
korta i exakthet för kinematografen. Den senare
hämtar, när den går ärligt till väga, sitt material
direkt från skådeplatsen och händelseögonblicket,
den förra är nödsakad till lokalstudium och
omplantering.

Hur många upplysningar kinematografen
meddelar och fördelar i ett omfång och en
inträng-lighet som ingen annan vehikel före den, så får
den dock alltid i omdömet umgälla, att den är
»stum». Nåväl, boken torde också vara stum.
Ändock talar bon; och ingen klok människa lägger
tryckerikonsten som uppfinning och sätt att verka
till last, att det personliga föredraget å ena sidan,
den individuella pikturen å den andra, så långt
de nådde eller nå, ha ett mera levande väsen.
Ordet, även det talade, är dock till sist, också det,
ett tecken lika väl som åtbörden. Yilketdera som
når högst i ena eller andra fallet, beror mindre
av skillnaden dem emellan än av graden av
fullkomning inom respektive uttrycksmedel.

Icke minst beaktansvärd för den, som söker
nyckeln till kinematografens stora lockelse, är dess
anpassning efter tidsbehovet. Nervösa tider —
och de, i vilka vi leva, ha ju icke för ro skull
det namnet om sig — kräva i sin tur forcerade
hjälpmedel för frigörelsen från nuet. I
vardagslivets jäktande kräves pauser, som belt fånga
sinnena och utan självansträngning fylla dem med
ett innehåll, som för tillfället tränger allt annat å
sido. I det stycket har kinematografen ställt sig
helt i tidsandans tjänst.

Och säkerligen skall den i långliga tider så
göra. Den skall, som den ovan citerade
vetenskapsmannen siar, bli framtidens enkla och
sammansatta teater, folklig i den mening, som Sophokles
inlade i ordet, social i återgivandet av samtidens
själ.

HT "BIOGRAFEfiS " SPRIDNING.

»Biografen» sändes efter rekvisition i
utgivare-korsband direkt till rekvirenten. Alla upplysningar
om villkoren för äterförsäljning och annat, som står
i samband med tidningens distribution lämnas
onigä-ende. Tillskriv redaktören, Erik Brogren,
Villagatan 23. Stockholm. Rikst. 122 90. Allm. Ö. 30 00

Alla biografintresserade

äro välkomna i Biografens spalter ined uttalanden
som röra biografverksamheten och därtill hörande
ämnen.

Men vi måste skarpt påpeka nödvändigheten av
att dessa inlägg äro sakliga och kortfattade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free