Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mars 1913.
redaktion :
VILLAGATAN 23.
Telefoner: Riks 12290. Allm. Ö. 3000.
redaktör och ansv. utgivare:
ERIK BROGREN.
expedition :
HOLLÄNDAREGATAN 10.
Telefoner: Riks 80 91, 400. Allra. 8091,"80 92
Bör Biografförordningen revideras?
När K. M:t på grundval av tillkallade sakkunniges
betänkande och däröver hörda myndigheters utlåtanden
samt efter inhämtande av riksdagens yttrande utfärdade
förordning angående biografföreställningar (och samtidigt
meddelade särskilda »föreskrifter angående granskning av
biografbilder»), så togs därmed ett omsorgsfullt övervägt
steg. Den i korthet antydda proceduren bär vittne därom,
ocli förordningen själv har under snart två års
tillämpning otvivelaktigt visat sina goda sidor. Hur många
teoretiskt-juridiska knutar den med ett praktiskt hugg
löst för vårt land framgår bäst av en jämförelse med
Tyskland, där allehanda lokala polisförordningar och
generella författningar äro att applicera på
biografförhållandena, varav framkallats ett ivrigt, men särdeles abstrakt
hårklvveri av rättsexperter och på sistone en uttrycklig
längtan från många håll efter en rikslagstiftning sådan
som vår.
Men i någon mån hade nog vår k. biografförordning
karaktär av lex in casu, betingad av den hastiga
utvecklingen på området i och för sig, men även och i
synnerhet av det forcerade kravet på skydd mot avarterna
och de befogade klagomålen över poliscensurens
ineffektivitet, ojämnhet och oskäliga kraftförbrukning. Då
därtill kommer, att förordningen är i sitt slag ny, är det
endast helt naturligt, att man en och annan gång funnit
tankar framkastade om revision i vissa hänseenden. Att
den nya regeringen, som tagit förordningen i arv, icke
funnit detta ämne vara ett av de mest trängande på
dagordningen, kan icke vara ägnat att förvåna. Men
frågan blir nog förr eller senare aktuell, och det torde
därför icke få anses vara ur vägen att upptaga en för-
beredande diskussion, till vilken man kan förmoda att
många talare skola anmäla sig, då numera en så
lämplig plenisal öppnat sig för alla ett gott svenskt
biografväsens vänner. För min del vill jag för denna gång
endast beröra några av de synpunkter, som erbjuda sig.
Förordningens första och sista paragrafer ha i dessa
dagar låtit bra mycket mera tala om sig, än fallet skulle
ha blivit, om deras solklara bestämmelser nödtorftligen
varit kända för de sjuttio uttolkare.
Anmälningsskyldigheten till polismyndigheten, varom här är fråga, är enligt
§ 1 oinskränkt regel; § 13 presterar det endast
bekräftande undantaget: förevisning av biografbilder i
sammanhang med föreläsning, som anordnas vid läroanstalt.
För dylik förevisning behöver intet tillstånd inhämtas,
varemot lokalen, vari den äger rum, naturligen bör genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
