Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
ägna sig för framställning i levande bilder, tillåter en
sådan framställning.
Och som förläggare säger jag: icke minst för de små
ländernas författare kunna filmteatrarna bli av ofantlig
ekonomisk betydelse.
Böckerna, verken, förbli. De förringas och försimplas
lika så litet genom en filmreproduktion som genom en
dramatisering.
Men lika litet som varje verk passar för dramatisering,
lika litet ägnar sig varje verk till filmframställning.
I varje författares av betydenhet produktion skall det
dock säkert finnas ett och annat som filmen med
framgång kan popularisera.
Och om vi efter hand beträffande filmteatrarna få
samma regler och villkor som beträffande gamla talscenerna,
skall filmen tillföra litteraturen en kolossal inkomst.
Ty filmen är internationell. En vällyckad film har
hela världen till marknad. Jag får tyvärr icke tid att
vara närvarande vid det bebådade mötet i norska
författarföreningen.
Kunde jag vara närvarande, skulle jag säga: Var inte
dumma! Låt inte missbruka er! Utnyttja filmen efter
bästa förmåga! Men tvinga filmteatrarna att betala som
vanliga teatrar. Med tantiem på alla inkomster. På det
sättet skall för nordisk litteratur öppna sig möjligheter
som aldrig förr. Ty dessa små länder skola genom den
stumma, internationella filmteatern få bela världen till
publik.
Och själva verket skall förbli beståndande. Skall till
och med få en oerhörd reklam. Emedan alltid några
bland de många som bevista en filmföreställning, som
griper dem, vilja lära känna den bok, på vilken filmdramat
är byggt.
Ja, jag tror på filmens segertåg. Man skall vara
starr-blind för att inte göra det.
Och jag tycker inte att vi böra göra oss komiska
genom att protestera mot att träda i förbindelse med vår tids
genialaste uppfinning. En uppfinning av icke mindre
betydelse än boktryckerikonsten.
tk %
*
Så låter det från det litterära hållet, då Peter
Nansen för ordet, det är ett annat ljud i skällan på det
kinematografiska hållet då »Spectator» går i spetsen.
Förf. anser det visserligen för ett gott att
kinematogra-fens yttre anseende vuxit hos de bildade klasserna genom
filmernas »litterära läggning», men finner detta också
vara det enda goda som man kan säga som denna riktning.
»Och detta är i grunden mycket litet, då den bildade
mänskligheten icke på långt när representerar den
verkliga bildningen och ännu mycket mindre
mänskligheten själv!» Berömda lärdes naturvetenskapligt
intressanta films — fortsätter förf. — spela i
filmsindustriens och kinematografaffärernas utveckling ingen
betydande roll, och om berömda författares och
artisters films inte fallit den stora massan mera i smaken
än de hittills vanliga »kassamagneterna»,
»världsuccè-serna» och »sensationsfilmerua», så har kinematografien
genom dem inte vunnit annat än —■ ett fördyrande
av film framställningskostnaderna.
Förf. är lika kraftig i sina uttryck som omutlig i
sin uppfattning, när ban vidare pläderar för sin sak i
följande ordalag:
»Hippologiskt värdefulla biffstekar, patologiskt
intressanta dikter, måleriskt värdefulla verktygsmaskiner,
långörade beridna, astrologiskt värdefulla bergsmarin-
gruvarbetare och litterärt värdefulla filmer — det är
allt samma nonsens. Den soin prisar dessa sistnämnda
kan omöjligen ha en aning om filmkonstens värde
och egenart, ty en film, vars värde ligger på
skrift-ställeriets område och därför skall vara särskilt god,
ställes med detta resonemang över filmkonstnärligt
goda films. Den bästa filmen måste alltid härleda sitt
värde endast ur dess filmkonstnärliga egenskaper,
alltså ur fotografisk, konstnärlig och dramatiskt speltekniska
synpunkter, och den sämsta film jag någonsin sett
hade ett »scenlitterärt» värde, om man överhuvudtaget
kan säga detta om en film!
»Teaterkritikern vill inte, lika litet soin
teatervän-neu, på scenen se böcker, utan handlande personer.
En teaterkritiker, som inte har något bättre att säga
om en pjäs än att den har litterärt värde, vet mycket
väl med sig att han därmed bedömt stycket ifråga
som teaterstycke under framhävande av förmildrande
omständigheter. Litteraturvärdet upphör på teatern
med manuskriptet. Litteraturen tjänar teatern, men
inte teatern litteraturen. Men vid kinematografen
intager denna sistnämnda en ännu mycket mer
underordnad ställning emedan det talade ordet fattas. Ett
filmmanuskript kan utan skada undvara språklig
skönhet eller litterär egenart, det kan bestå af ett
konglomerat av olika språk och stilar, ty av manuskriptet
kommer ju ingenting på filmen. Det är inte det
litterära, utan det kinematografiska värdet, -som är det
avgörande i kinematografien. Kinematografen skriver
inte i satser, med ord och med pennan utan i rörliga
bilder. Och lika litet som en målare för oerhörda
summor köper idéer till sina målningar av en författare
eller tar framstående artister till modeller för att
slutligen med stor reklam förkunna sina taflors »litterära
värde» och därmed förskaffar, i stället för sig själv,
andra personer ett stort namn, så skall icke heller den
verklige filmkonstnären glömma sin egen konst för
litteratur och scenkonst. Det är nödvändigt för den
unga filmkonsten att filmindustrien erkänner denna
som cn självständig och egenartad, filmslitteraturen
överordnad konst. Endast genom filmkonstens makt
har kinematografien och filmindustrien blivit stora.
Till tack därför uppköper filmindustrien för
jättesummor främmaude storheter, vilka den alltid överskattar
som grisen i säcken, och så blir filmkonstens gebit en
tummelplats för oerhörda reklamförsök, vilka
naturligtvis endast tala om världssuccèser.
»Så länge man bedriver konkurrensen så att inan i
stället för goda bilder framställer bättre, är striden sund.
Men om man i stället för goda films endast sätter
dyrare och gör reklam med namn, vilka först efter
veckor kunna nämnas i samband med filinkonst, så
är ett sådant exempel allt annat än efterföljansvärt.
Till följd av vansinnig konkurrens glömmes publiken
och massfilmningen, produktionen belastas och
biografägaren blir tvungen att spekulera med monopolbilder
på det mäst vågade sätt. Bilder, vilka för en dag kosta
nära tusen mark, äro väl lika litet glädjande för
biograf ägaren, som för fabrikanten, som inte kan sälja dem
billigare, och för den som hyr dem och inte kan
förtjäna pä dem. Litterära storheter och dramatiska
berömdbeter äro liksom varietéstjäruorna — slutar den
synnerligen intressanta och i mycket spiken på
huvudet träffande artikeln — i de allra flesta fall endast
celebriteter för en liten del av världsfilmsmarknaden
och biografpubliken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 15:24:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/biografen/1913/0080.html
