Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
den nya gatulinjen, men de
närliggande husen i den gamla, har
framför teatern erhållits en ett par
meter bred gaturemsa, som ej stores
av kör- eller trottoartrafiken.
Förutom huvudingången har nedre
planet 3 st. breda utgångar till en
bredvid liggande gård och portgång.
Genom två trappor, vardera med
vilplan, kommer man upp till
balkongplatserna och därifrån kommer
maskinisten ut på den öppna mot
gatan belägna balkongen, varifrån
ingången är till apparatrummet.
Detta är uppfört av eldsäkert
material, har sin särskilda ventilskorsten
och vattenkran. Det torde kunna
ifrågasättas, om det icke varit bättre
att förlägga denna senare utanför
apparatrummet på gatubalkongen,
men de arkitektoniska
förhållandena gjorde denna anordning mindre
tilltalande.
Om maskinisten viel eventuell
filmsbrand icke med det till hands
varande vattenförrådet kan göra
sig till herre över elden eller
föredrager att utifrån balkongen lugnt
åse, hur den bolmande röken, som
ej bortgår genom ventilröret, söker
sig en oskadlig väg genom dörren
ut i det fria, kan han lätt
praktisera sig direkt ned på gatan från
balkongen.
Åskådarna på balkongplatserna
hava förutom de båda förut nämna
uppgångarna även en tredje
utgång genom det bredvid liggande
teaterkaféet.
Nu nog för denna gången.
P. Isberg.
Ordet fritt.
Nedanstående artikel, ehuru
närmast polemiskt vändande sig mot en
uppsats i Aftonbladets
biografnummer, har till oss insänts och har av
oss intagits för att villfara
författarens helt naturliga önskan om dess
publicering i en /acfttidning. Bed.
Ȁr biografeensuren
berättigad?»
I Aftonbladets söndagsnummer av den
9 mars förekommer en av herr Fevrell
författad med ovanstående fråga rubricerad
artikel, vilken erbjuder nog så intressanta
punkter att fresta till ingående kritiskt
skärskådande. — Som emellertid varken tid
eller utrymme det tillåter vill jag endast i
största allmänhet upptaga och bemöta
några av artikelförfattarens uttalanden;
och jag gör detta lika mycket i avsikt att
påvisa blottorna och den logiska
haltlös-heten i det genomgående resonemanget,
som att söka bidraga till ett positivt svar
å själva det föreliggande spörsmålet.
Herr Fevrell börjar med ett försök att
taga vetenskapen till hjälp för belysande av
den fråga, vars svar lian likväl till synes i
den förutfattade meningen redan har klart
för sig. Så här låter det: »människans
frihet är blott relativ, hon är i mångt och
mycket bunden, och ju mer kulturarvet
ökas, desto mera komma människorna att
utgöra en enda organism, där ingen lever
blott sitt eget liv, utan också verkar som
lem i organismen.» — Häremot vore i och
för sig intet att invända, blott herr Fevrell
förstått att finna tillämpningen lika bra
som formuleringen av denna vetenskapliga
sats. Ty den har alls intet eller föga med
kulturmänniskans andliga liv att skaffa.
Den avser nämligen i främsta rummet
människans materiella rörelsefrihet och alla
de fall, där vetenskapen med bestämdhet
kan peka på det intima sambandet mellan
delen ocli det hela, på avhängigheteii
mellan det individuella och det allmänna för en
tycklig lösning i evolutionens tecken. — Det
är likaledes sant att uppfattningen av
individen som »lem i organismen» biirjar
utbreda sig i allt vidare kretsar, och att den
också sammanhänger med den moderna
vidsynta teorien om lyckoproblemets
lösning är en käncl sak. Men denna
uppfattning vill och kan aldrig erkänna
nödvändigheten av restriktionernas tillämpning på
det andliga gebitet. Tvärtom vill den hävda
och klargöra, att förutsättningen för idéns
förverkligande just är clen individuella
friheten i själsligt hänseende, friheten att
kunna skapa sin lycka efter eget behov,
egen kraft och lust. Och därav följer
ju även, att den livsåskådning, som i
individen ser en del av den levande
samhällsorganismen, icke i sig kan inrymma något
begrepp av andligt tvång eller
auktoritetsmyndighet. Samhörighetskänslan
individerna oeh folken emellan måste vinnas* i
erfarenhetens tecken oeh på övertygelsens
väg, men icke genom allehanda ingrepp i
den vuxna människans
självbestämmanderätt över sin fortsatta andliga utveckling.
»Det utövas en ganska effektiv kontroll
över våra födoämnen», säger herr Fevrell,
och menar att på denna grund samhället
även bör ingripa reglerande i valet av den
andliga näringen. Och herr F. fortsätter i
samma anda: »då individen ej själv kan
eller vill inse sin plikt, där måste det
allmänna samhället uppställa vissa krav,
befalla och förbjuda.»
Med all respekt för herr Fevrells
uppfattning i denna sak måste det dock sägas, att
ett dylikt resonemang är lika missvisande
som i sig självt ologiskt. — Det torde väl
vara för allom bekant, att kontrollen över
våra födoämnen är motiverad och
berättigad endast och allenast ur synpunkten av
vetenskapliga rön och praktisk erfarenhet,
under det att å det andliga området ännu
ingen vetenskaplig sats blivit uppställd
med anspråk på hel och full sanning. När
samhället t. ex. förbjuder individen
förtärande av trikinhaltigt kött, så har
naturligtvis ett dylikt förbud framtvingats på
basis av de vetenskapliga bevis som
ådagalägga skadligheten av ett dylikt förtärande,
då däremot t. ex. lämpligheten eller
olämp-ligdeten av en Strindbergs eller en
Ljung-dals skrifter såsom medel för släktets sunda
uppfostran och utveckling väl ingen vågar
påstå vara oomtvistad. — Det är tydligt,
att lika mycken skyldighet staten har att i
det ena fallet skapa ett förbud, lika liten
rutt har den i det andra fallet till
vidtagande av en dylik restriktiv åtgärd.
Och plikten, som herr Fevrell så vackert
talar om? — Men, herr doktor, vad är plikt
och vad är sanning? —- Den gammalmodiga
åskådning, som fattar plikten som än en
gång för alla uppställd moraltes, lika för
alla folk, och för alla tider, är en hos den
moderna filosofien för längesedan
övervunnen ståndpunkt. Hur ofta skall det
behöva sägas, att plikt eller icke plikt, rätt
eller orätt, moral och immoralitet, endast
äro och måste förbli begrepp, byggda på
föreningen mellan känsla, övertygelse och
förnuft, ett uttryck för den subjektiva upp-
SV "BIOGRAFENS"SPRIDNING.
sBiografen» sändes efter rekvisition i
utgivare-korsband direkt till rekvirenten. Alla upplysningar
om villkoren för återförsäljning ocli annat som står
i samband med tidningens distribution lämnas
omgå-ende. Tillskriv redaktören, Erik Brogren,
Villagatan 23. Stockholm. Rikst. 122 90. Allin. Ö. 30 00
Alla biografintresserade
äro välkomna i Biografens spalter med uttalanden
som röra biografverksamlieten och därtill hörande
ämnen.
Men vi måste skarpt påpeka nödvändigheten av
att dessa inlägg äro sakliga ocli kortfattade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
